En mycket mer bisarr sak hände under Pride:

Jag åkte "Studenter för kärlek"-flak i paraden. Alldeles i slutet, efter att musiken hade slagits av, sprang några kompisar ikapp på sidan och ropade mitt namn. De ville ha med mig på picknick, och jag ville gärna ha picknick med dem. Sedan försvann de i folkmassan, jag snodde alla ballonger från flaket och gick för att leta. De satt bakom en korvvagn och drack vin.

När vinet var slut och två hade blivit för fulla och försvunnit och vi hade suttit på en annan gräsmatta en stund gick vi andra mot parkingången. Jag och K hade dogtags, men de andra två som var kvar skulle köpa dagsbiljetter. Jag upplyste dem flera gånger om att det inte var värt 300 spänn för att komma in och kunna köpa dyr öl, jag tjatade nästan, men de insisterade. Så vi gick till biljettkassan. De betalade och fick armband. När allt var i princip färdigt frågade tjejen bakom disken var jag kom ifrån. Det visade sig att hon var min bästis från lågstadiet, som jag inte träffat sen... lågstadiet? Vi utbytte telefonnummer och allting kändes sådär bisarrt och jag var glad.

Jag älskar slumpen. Eller ödet, eller vad det nu är.

(Och efteråt konstaterar jag: ännu en av alla bra människor från mitt förflutna visar sig vara något annat än hetero. Det har hänt förr, det händer hela tiden. Det är roligt men lite konstigt ändå, fortfarande.)