2006 hjärta 2007

(Foto: Daniel)
Här började 2006. Eller det började inte där, det började en månad tidigare, men allt relevant som hände under 2006 började där. Stockholm, sista lördagen i januari.

Jag var för full. (Det var jag ett antal gånger, men det där var årets första.)

Jag träffade K för första gången. (Det gjorde jag också ett antal gånger, men det där var just den första. Jag har hennes tröja på mig på bilden, till och med.)

Det var bråk och stök.

Några dagar senare kom hålet. Och resten av året bestod mest av två-steg-framåt-ett-steg-bakåt-principen. Våren var kaos, sommaren var väntan, hösten var kärlek och tankar, uppslag och bakslag.

---

Årets upptäckt: Stampens kyrkogård och hur nära det var dit
Årets kaos: Hela våren som klumpsumma (och höstens alla schemaändringar)
Årets resa: Stockholm (x6), Hemhem (x3), Uppsala (x1)
Årets mat: Risgrynsgröt och potatis (fast kanske inte ihop)
Årets tidsfördriv: Betapet
Årets uttryck: "Aawww..."
Årets lärdom: It's a silly time to learn to swim when you start to drown
Årets upprop: Organdonation
Årets bedrift: Valberedningsförslaget i juni
Årets antiklimax: När Strula med Siri inte fick köra extranummer för att bögarna skulla ha soundcheck på andra scenen
Årets Pride: Pärlplattor i stora mängder
Årets miss: Mitt paraply som gick sönder i ösregnet på väg till en tenta
Årets störningsmoment: Gratistidningsutdelarna på cykelbanan
Årets överraskning: Ett luciatåg
Årets blogg: Min egen, som återuppstod :)
Årets pryl: Nya kameran
Årets skiva: Marit Bergman - Baby dry your eye
Årets konsert: Lisa Ekdahl på Liseberg
Årets borttappade sak: Min F!-knapp
Årets vuxenpoäng: Kaffe, rödvin, facket, riksdagsval

---

2007 blir ett bra år för alla och för mig, det har jag bestämt. (Men jag lovar ingenting, så skyll inte på mig.) Först och främst ska jag flytta - det känns som en nystart. Jag ska även skaffa en fritidsaktivitet samt odla trevliga små kryddor på min nya balkong. Jag tror det blir ett balkongår överhuvudtaget. Det känns så.

Och så tänkte jag lära mig att flyga.

We're not ok

One may think we're alright
But we need pills to sleep at night
We need lies to make it through the day
We're not ok

(The Perishers - Pills)

Det är så förvirrat. Jag kan inte säga mer.

Dagens höjdpunkt, helthelt oväntat: "Jag gillar dig så otroligt mycket. Vill bara att du ska veta det." Och jag smälter och blir mållös och alldeles varm i själen.

Vikten av att göra allt rätt

Mamma tar högtidligt fram fyra lussekatter ur frysen innan middagen, för att de ska hinna tina så vi kan äta dem senare på kvällen. Sedan ringer farmor och bjuder över oss på fika och mamma blir förvirrad och nästan förtvivlad över hur hennes plan förstörs, för man kan ju inte fika två gånger på samma kväll. När vi kommit hem igen och jag satt mig vid datorn och stängt dörren om mig kommer hon och knackar på. Hon säger att hon kanske nog ju väl äter sin lussekatt nu men att jag ju kan äta min till frukosten imorgon om jag vill.

Och om jag inte äter den så kommer den att få ligga där och torka, i all evighet, amen. För den är ju min. (Men det säger hon inte.)

Millimeterrättvisa och ägandeförhållanden är viktigt i den här familjen. Gärna med tillhörande dåligt samvete, så mycket som möjligt.

Make Out

Allt är förgängligt och allt ska förgås. Det är kanske det som är felet med den här staden. Tiden står stilla och går hundra gånger för fort. Ingenting har hänt och allt har hänt igen och igen. Jag tänkte ett tag att jag kunde komma tillbaka någon gång och sätta bo och skaffa barn eller något och bli vuxen. Men det kommer med största sannolikhet aldrig att hända.

*

Igår besökte vi den lokala HBT-klubben på Kafelino. Det var fint, finare än de (den?) som varit tidigare och lagts ned, DJ:n var söt (och spelade bra och rolig musik) och jag kände inte igen mer än hälften av dem som var där. Och det var inte en sluten grupp av medelålders män i ena hörnet och en annan sluten grupp av innebandyflator i det andra, utan blandade folk av olika slag, och borden var tomma och dansgolvet var fullt.

En kille med milslång lugg kom fram till mig och sade "hej, jag tror att du är min kusin". "Ja, ta mig tusan!" sade jag och kom inte på att jag kanske borde fråga om han var bög förrän han redan hade gått tillbaka till de sina. Han betedde sig lite heterosexuellt senare och i vilket fall som helst så var jag för feg för att gå fram och fråga. Man frågar inte så, det bryter mot koden. Men man kunde ju göra lite undantag ibland kanske, när det plötsligt kan handla om en annan människa som behöver handskas med samma personer och värderingar och så. Samtals- och erfarenhetsutbyte. Men vi känner ju inte varandra.

Och han kan liksom inte vara bög, det går inte. Han är ju liten (jag räknade ut att han måste vara 18 nu). Och jag har alltid tänkt att hans syster nog är bi om någon ska vara något, och då är kvoten fylld många gånger om. Så han kan inte vara bög, det kan han väl inte? Han var bara där för att hans bisexuella tjejkompisar var där, väl? Och för att det var 18-årsgräns även en juldag... Men han hade ju bögig lugg ändå.

Räven raskar över isen

Igår var jag på två utflykter. Först var jag och pappa ut till det här fina:

(Vi hämtade en gran åt mormor, men den syns inte på bilden.)

Sedan föreslog M picknick och då säger man ju inte nej, fastän det är mörkt, halt och kallt och blåser massor. Isen knakade oroväckande. Vi såg ett norrsken som såg ut som ett moln som såg ut som ett norrsken.

Idag har jag 39 graders feber och pillar i mig ibuprofen så jag orkar koka kål. Det känns husmoderligt och vuxet. Nu, till slut, är allt färdigt, lagat, inslaget och rimmat; nu kan det bli jul. Det till och med snöar. Tjoho!

I'll take you back to my home town

Tåget var tre timmar sent (ovanpå de 20 ordinarie restimmarna) för det stod stilla i mobiltäckningslöst land i väntan på elreparatörer. Jag såg på film. Fremde haut/Unveiled är att rekommendera, sorglig men vacker.

Pappa petar i mig mat. Omelett och bakeup-baguetter med vitlökssmör, musslor ur konservburk, tomat, ruccola, majonäs, avocado, citron. Och jag har gått ned åtta kilo sedan i somras utan att ens anstränga mig, såg jag vid min spännande invägning vid hemkomstduschen idag. Tre-fyra till så väger jag som jag gjorde för ett år sedan. Det är bra.

Fortsättning

Idag är jag sur och grinig och det är något jävla fel, antagligen är det för att jag var uppe till halv fyra inatt och bedrev aktivism i kursboken. Jag skrattar åt det, men jag är arg också, arg som fan. Men det är så himla konstiga saker som står så det är svårt att tro att det verkligen kan vara på allvar.

Jag ska låna alla de andra exemplaren också och göra lite av samma sak i dem. Upp till kamp. Man kan anmäla det till universitetet också om man orkar - de är skyldiga att utreda det och det lär de ha gjort förut. Till slut kanske de ledsnar och byter bok. Likabehandlingslagen is your friend.

Böglobbyn does it! :D

Här kommer logopednörderi på hög nivå - klicka här, sedan är det "Se program 7 här!" och så typ 12½ minut in i programmet. Logopediprofessorn analyserar fjollfaktorn i bögröster. Det är helt galet.

Se inte början av programmet (där är det tråkigt) men gärna slutet, efter inslaget. Want more? Se program 6 om Åke Green eller program 4 om HIV. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, eller kanske både och.

Men jag är ingen slav under min kurslitteratur

Okej, följande står på fullaste allvar i min psykiatrikursbok (Johan Cullbergs "Dynamisk psykiatri", 5:e rev. uppl.):

Den djupa, olösta symbiotiska kontakten med modern i förbindelse med en överväldigande kastrationsångest betingar hos den homosexuelle mannen en rädsla att uppslukas och förintas av det kvinnliga sexualorganet.

Cullberg har kritiserats hårt för sitt homo-kapitel av bland andra Sveriges Förenade Gaystudenter och RFSL. Han försvarar sig med att homosexualitet (bisexualitet finns inte) behöver tas upp på utbildningar för människovårdande yrken eftersom det medför speciella svårigheter i livet som man behöver känna till - vilket han givetvis har rätt i. Grejen är bara att han i princip inte tar upp någon av de riktiga svårigheterna (läs: heteronorm, garderob, osynliggörande) i kapitlet. Istället sjukliggör han oss, mitt bland alla andra psykiatriska diagnoser. Men jag är inte sjuk. Vi är inte sjuka. Vi kanske är lite överrepresenterade just när det handlar om psykiatri, men vi är banne mig inte sjuka i oss själva.

När Cullberg har Freudat färdigt för en stund fortsätter han med att faderligt förkasta den "homosexuella livsstilen":

I homosexuella förhållanden handlar det inte om två olika könsroller, utan om två likartade könsroller, där inget är givet på förhand. Det innebär att parterna om och om igen måste kompromissa mot bakgrund av uppkomna konflikter.

Och det kan ju verka logiskt. Förutom att... ja. Han glömmer en sak: Jag är jätteglad över att jag slipper slåss mot Mannen och den automatiska, slentrianmässiga könsrollsfördelning som jag föreställer mig uppstår i olikkönade förhållanden om man inte tänker efter hela tiden och är medvetet medveten. Jag är toknöjd med att helt självklart få ompröva såna saker med varje ny person och situation. Det är i själva verket en av mina största teoretiska bonusar med att "välja" att leva med kvinnor. Det är praktiskt, som fasen. Och jag är glad.

Senare i kapitlet står det saker som att transsexuella egentligen bara är dolda homosexuella. D.v.s. att en kvinna i en manskropp som vill ha sin rätta kropp egentligen är en homosexuell man som vill "bli" kvinna för att få manliga partners. Sure... Det påstås också att homo- och bisexualitet ofta (men i regel alltså inte?) förekommer hos "välfungerande personligheter". Vi kan till och med, "precis som andra människor", tillgodogöra oss psykoanalytisk behandling, om förutsättningarna i övrigt är de rätta. Det är dock "tveksamt om man kan förändra den sexuella preferensen"... Hjärntvättningsterapiskit. Jag säger: vi ska tycka om oss själva som vi är istället.

Och sedan förväntas det att jag ska tro på resten som står i den här boken, åtminstone i de andra kapitlen. Bull shit, säger jag. Jag tänker hitta allt material jag behöver till hemtentan på Wikipedia.

Gäsp

Jag villintevillintevillinte. LALALALALALALA.

Jag kanske klarade tentan idag - för det var ett bra ihopräkningssystem där mina två bra delar kan väga upp min dåliga ganska mycket. Glida. Efteråt eftertentan-fikade vi på det franska caféet som luktar gott när man cyklar förbi och jag blev allergisk mot min mandelsnurregrej men det gick över. All glädje är bra glädje och det var överhuvudtaget skönt att göra något annat än att sitta och försöka tvinga sig att plugga.

Jag är krypig i kroppen och känner mig ostrukturerad, sömnig och stressad. Sov middag två timmar i eftermiddags efter att jag och Y hade gått ett bonusvarv runt synagogan och tittat på stängsel. Nu låtsas väl hjärnan att den är utsövd eller något. Jag måste skärpa mig.

För övrigt ska jag bli heterosexuell så jag kan bli kär i en tvåmeterspojke med fint skägg och långa kramarmar. Det skulle vara så fint.

Jag fryser.

Jag vet inte riktigt vem jag är. Eller åtminstone inte vad jag är. Jag mår så jävla bra just nu - fast jag äter inget, sover inget, har avbokat samtalsgubben tre gånger i rad tills tiderna tog slut och bryr mig inte om att plugga. Det kommer väl och biter mig i svansen snart.

Klimakteriet

Dagens uppvaknande var märkligt. Det ringde på dörren. Och sedan ringde det igen. Och igen. Och jag tänkte att "jäkla grannar, fattar ni inte att jag sover!" För när det ringer på dörren (till skillnad mot när det ringer på porttelefonen) så brukar det bara vara dåliga saker som till exempel TV-avgiftskontrollanter eller folk som vill inkräkta på min tvättid. Så jag bara vände mig om, drog täcket över huvudet och morrade för mig själv. Men då ringde det igen. Och sedan ringde det helt mystiskt en signal på mobilen. Så då öppnade jag - och där stod ett alldeles eget litet luciatåg!

Vi åt gröt och lussekatter och och såg på nyhetsmorgon och pratade om klimakteriet. Den lucian som hade labbrock berättade att frukter också kan vara klimakteriska. Och det smittar lite. Det är därför avocado (som är icke-klimakterisk) mognar om man lägger den i en påse tillsammans med något klimakteriskt, som till exempel en tomat eller ett äpple. Den kommer liksom också i klimakteriet då. Och det var väldigt roligt sådär på morgonkvisten.

Och trots den tidiga tidpunkten blev jag överhuvudtaget glad och lite rörd.

Här är det

Det här är vägen hem. I alla fall från i slutet av januari. Uppför backen där finns det tusentals likadana fyravåningshus i gult tegel. Min lägenhet har balkong (med morgonsol och blomlåda), badkar, ugn och frys. Och ett köksbord. Vad mer kan man begära här i livet?

Sökes: vänner med starka armar och friskt humör.

Jag och mina nätter

Det är inte egentligen att jag inte kan sova. Det är mer att jag inte orkar och inte har någon lust.

Så jag virkar en sjal istället (fastän garnet inte kommer räcka).

Dyslexidag, och ett ufo gör entré

Ja, tenta på fredag - tills dess har jag en dyslexidag (=idag), en vara-i-skolan-dag med seminarium och grejs (=imorgon), en AKK-dag och två afasidagar. Jag är så fruktansvärt organiserad. Åtminstone i teorin.

Nåja.

Imorse, d.v.s. i eftermiddags, var jag på gymmet. Det var en bra tid, för nästan ingen annan var där. Ju mer folk det är desto mer världsvan måste man se ut, för alla är så himla hippa och har träningskläder i funktionsmaterial och pastellfärger och såna där sömmar som ser ut som små rullar. Och så måste man hålla reda på vilka ställen man ska gå till i vilken ordning för det vore så o-coolt att gå omkring med näsan i sin A4-instruktion med alla siffror och pedagogiska bilder av maskinerna (fast jag har den i bakfickan, för säkerhets skull). Man måste koncentrera sig, räkna hur många gånger man gör varenda grej, hitta något att hålla blicken på, undvika att glo förundrat på biffmännen, ahhh, fokus. Jag är koordinationslös och klumpig som en skranglig femtonårspojke.

Och så tänker jag: Jag vill simma. Jag vill gömma mig under vattnet, flyta med strömmen och tänka på något helt annat. Bastu efteråt, tanter som sitter i trädgårdsstolar och väntar på bättre tider, ingen prestige, inga siffror, ingenting att göra fel. Simma äger, gymma suger.

10 10 10 10 for everything everything everything everything

Jag tog ett piller för fem timmar sedan men allting är fortfarande dimmigt och inuti mig är det luddigt och det var till ingen nytta för jag har inte fått ett skit gjort.

Jag vill mest bara lägga mig ned och gråta. Ska nog göra det, också.

Kull

Idag när jag skulle gå hem från skolan kände jag mig lagom wild and crazy och tog en liten nästan-skogsstig som jag har spanat in ett tag. Det var ganska blött och lerigt, och inte så stort, men ändock, det var en skog. Och vid skogens slut stod en mossklädd dinosaurie. Det ni!

Sedan filosoferade jag över ord och gav mig den på att komma ihåg att slå upp "omkull" när jag kom hem, för det lät så roligt. Jag kom såklart inte ihåg det - förrän det kom en låt där det var med.

Det hade hänvisning till kull, och kull betyder något med huvud eller topp, typ. Att falla omkull är således samma sak som att falla på huvudet. Kullig boskap är kor utan horn, och [dal]kullor är unga flickor utan horn, d.v.s. jungfrur. Morkullan (fågeln) är en skogsjungfru (mor- betyder skog och är samma mor- som i Mora). Så himla fint!

Kullen på hatten, kullar som är små berg samt kullret i kullersten kommer också från samma ord.

Och därmed lärde vi oss något om livet även idag.

Kolan smiter

Hej, idag blev det juletider och jag blev 22. Det var en fin födelsedag med många peppmoment.

<3

Grace Slick & Janis Joplin

Ikväll är jag för övrigt kär i de här brudarna (och givetvis i den fantastiska bilden!):

Tredje könet, och fjärde och femte

Jag kom till skolan imorse och det var lite struligt för det var inte så många där och lokalen låg lite undanskymt. Läraren blev orolig över att folk inte skulle komma så hon började räkna in oss.

Läraren: "Hur många män har ni i klassen egentligen?"
Den ende mannen: "Två."
Någon annan: "Nej, tre är ni ju."
Mannen: "Ja, två och så P."

Alla skrattade till. Jag också, för man hinner ju inte liksom. Läraren berättade en historia om när hon och hennes lille son såg en transsexuell på stan, och försäkrade sedan oss alla om att de båda tyckte att det var helt okej. För transsexualism är ju exakt samma sak som homo/bisexualitet och man kan kanske ha oss som maskotar litegrann men när bögen är borta dansar råttorna på bordet...

Sedan kom resten, inklusive P himself i all sin relativt maskulina gayighet. Föreläsningen började och jag ägnade en halvtimme åt att formulera snygga oneliners. Men då var det ju redan för sent.

Dessutom har jag Roxette i huvudet

Jag är berusad och glad. Dock kanske egentligen lite för berusad för att kunna hantera ett tangentbord ordentligt, men det går väl om man koncentrerar sig.

Fast jag köpte en skrivbok idag, en ganska brun och tråkig, efter att ha petat på alla Åhléns och Ordning&redas olika flashiga prylar. Den ska bli en nattbok för alla genialiska saker jkag kommer på på natten och skriver på baksidan av kvitton och sådär. Så nu slipper jag hålla reda på alla kvitton och annat smått jag slänger omkring mig.

Men jag hade glömt bort hur dumt det är att gå på stan en lördag i december. Och alla fina adventsstjärnor kostade skjortan. Jag har letat i tre jular och fortfarande inte hittat någon jag vill ha. Jag kanske är för kräsen.

Hej december

Snart är det jul; tills dess skall jag bara hålla andan.

Och göra röstövningar och plugga.

Och se på julkalendern.