Fri besökstid för pappor och syskon. Ingen besökstid för övriga.

Jag har aldrig varit så gay som jag är nu.

Men det är bra.

Och jag vill skrivaskrivaskriva.

Det är också bra.

Förtigandet

Igår fick jag en ny kusin. Det är en flicka och mer vet jag inte. Hade ingen aning om att det var något på g och har aldrig träffat mamman. Bra att man har så bra kontakt med sin familj...

(Fast det är banne mig fel generation, ändå. Män över 45 ska inte föda barn. Det är dags för kusinbarn, inte kusiner.)

**

Ringde återbud till samtalsgubben. Jag tror att jag mår för bra. Eller för dåligt. I fredags pratade vi en halvtimme om att man kan vara lite matt när man just har haft feber. Som om det var något nytt och unikt.

Jag kan prata med vem som helst om feber.

Från början, första gångerna jag träffade honom, var jag glad och road över att han pratade könsneutralt om "den du har ett förhållande med". Jag gjorde det lite till ett spel att se hur länge han skulle hålla ut utan att försäga sig eller fråga. Han höll ut, och nu är det jag som undviker ämnet. Alltså kan jag inte prata om det som är, så jag pratar om feber istället.

Smart. Smart.

Det stora i det lilla

Självkänsla kan vara att gå ut i regnet för att köpa ett stort lass vindruvor bara till sig själv. För att man vet att man är värd det bara för att man finns.

Jag är värd det, och mer.

Dagens mem:

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

(Okej, jag fuskade liiite, när det kom saker som inte var musik och så.)

Will it be ok?
One dark night

How are you feeling today?
I'm 9 today

How do your friends see you?
Lång väg hem

Will you get married?
What's the hurry

What is your best friend’s theme song?
Bird on the wire

What is the story of your life?
Pickin on me

What was high school like?
I left a woman waiting

How can you get ahead in life?
Atombomb

What is the best thing about your friends?
Très bien

What is today going to be like?
Behind two hills, a swimmingpool

What is in store for this weekend?
Same time tomorrow

What song describes you?
Little black cloud

To describe your grandparents?
Snö

How is your life going?
Chewing on shadows

What song will they play at your funeral?
Girl you're gonna get'em

How does the world see you?
Wake me up when September ends

Will you have a happy life?
Savior

What do your friends really think of you?
Fuck it

Do people secretly lust after you?
Tell me

How can I make myself happy?
Music non stop

What should you do with your life?
What if no one's watching

Will you ever have children?
Ingen har lust

Pengar

Nu har hyran kommit. Det betyder att jag har lika många betalningspåminnelser som riktiga räkningar den här månaden.

En av påminnelserna är för ett vårdcentralsbesök som jag "inte har avbokat". Fastän jag avbokade det. Jag är arg, men mest på att jag inte orkar ta tag i att ringa och vara just arg. Jag har ju inga bevis för skiten. Antagligen var det det här som inte fungerade som det ska. 36 timmar i förväg var jag, men eftersom jag var hos K och inte hemma så gjorde jag inte ens en skärmdump.

Det är lätt att vara efterklok.

Suck

Febern kom tillbaka inatt. Jag vaknade varje timme för att klä av mig eller på mig. Luften väger tio ton. Just nu känner jag mig ganska normaltempererad igen, dock.

Skolan var totalt meningslös. Kirgizistan var sorgligt och imponerande. Sedan drack vi öl. (Hur smart nu det kan vara.)

Nu är det väl dags att söva sig, gonatt.

Slutet

Ja, det var du som förstörde. Eller, det kanske inte var bara du som förstörde, vi kanske förstörde tillsammans, eller var och en på sitt håll, jag vet inte, det spelar ingen roll, men det var du som gav upp. Som om det vi hade inte var värt att kämpa för. Och jag är nästan mer arg(/ledsen) över det än över själva faktum. Att det inte var viktigare än såhär för dig.

Och över din dåliga timing. Du kunde ha sagt något innan jag kom till dig eller åtminstone antytt. Eller väntat till sista dagen. Nu hittade jag något mjukt med tak över att sova på de andra två nätterna till slut, men paniktimmarna av runtirrande innan det löste sig med det kunde du gott ha besparat mig. Om du, som du säger, bryr dig om.

Jag vet inte om det var menat att vara. Men jag vet att "menat att vara" inte nödvändigtvis behöver betyda "menat att vara för evigt". Jag försöker tänka på det.

Jag har inte feber längre, men jag har glömt att äta igen. Det spelar ingen roll, jag är konstant matt ändå. Men det funkar - så länge jag är sysselsatt och/eller har sällskap. Tur att tungjävla kursen drar igång på riktigt nu, jag ska begrava mig, och imorgon är det kvällsföreläsning om HBT i Kirgizistan och Kazakstan.

Och det enda jag vill är att kramas och dricka varm choklad.

Dagens mem:

hälsningsfras: Hej.
smeknamn: Nja, inte så ofta.
födelsedatum: Sjunde december.
stjärntecken: Skytt.
lunarnick: fnill, men jag hänger inte där.
fler alias: "Öh du".
humör just nu: Trött och magont.
kläder just nu: Sovkläder.
musik just nu: Teven.
vad åt du senast?: Kex.
vad sa du senast?: Hejdå (till mamma i telefonen).
favoritkläder: Mjukisbyxor.
favoritskor: Mina mörkgrå fejkconverse.
favoritalkohol: Öl.
om du röker, favoritcigaretter: Lakritspipa.
favorit-hangout: Min säng.
favoritfärg: Lila och grön.
favorit i vänner: Jag gillar alla mina vänner. Teve-vännerna tittar jag inte på.
favoritfilmkaraktär: Amelie kanske.
favoritkaraktär i bok: Fanny i Flickan som uppfann livet (av Johanna Nilsson). (Gemensam nämnare: drömmar.)
favoritpizza: Pappas hemlagade.
om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då?: Jag vill leva här och nu.
sommarplan: Jobba?
framtidsplan: Jobba?
hälsning till valfri person: Hej fågel!
hälsning till kungen: Hej knugen!
tre prylar till en öde ö: Mat, vatten och en båt.
tre prylar till en rymdfärja: Mat, vatten och jordnötter.
tre favoritprylar: Rädd, min laptop och den blå muggen med guldstjärnor.
tre av dina bra egenskaper: Intelligent, obegränsad, kreativ.
tre av dina dåliga egenskaper: Dömer för fort, ohövlig, lat.
bästa barnprogram från 90-talet: Anki & Pytte (fast det kanske är 2000-tal).
bästa leksak från 90-talet: Kylskåpspoesi.
bästa barndomsminne: Somrarna i stugan.
vilken sagofigur skulle du vilja vara?: Snusmumriken. (Kom ihåg den gemensamma nämnaren nu!)
bästa låtcitat: "I recommend sticking your foot in your mouth at anytime. Feel free." (Alanis Morissette - You Learn)
är du vegetarian eller vegan?: Nästan.
är du politiskt aktiv?: Ja.
i såna fall i vilket förbund?: Jag är ganska fri från förbund just nu.
hur många har du kysst?: Är inget privat längre?
hur många har du haft sex med?: Hallå...
hur många förhållanden har du haft?: Ungefär lagom många.
hur många piercings har du? Stjärnor i öronen.
något ingen vet: Alla vet.
något alla vet: Nej, folk fattar inte.
en vanlig missuppfattning om dig: Att jag alltid kommer att vara såhär.
din egen bild av dig själv: Halvtransparent.
din idealvikt: 66,6 kg.
ditt idealutseende: Mindre fötter och en ny hud.
vad tycker du mest om hos dig själv?: Hörntänderna och händerna.
vad får du oftast komplimanger för?: Att jag är smart, klok och effektiv.
vad säger du för att imponera på någon?: Ingenting. Jag visar bara musklerna så är det kört. :)
hur imponerar man på dig?: Man gör något överraskande och kreativt.
göra härnäst: Sova kanske.
slutord: Hejdå.

Alltså jag trodde verkligen inte att det skulle bli såhär på länge än åtminstone,

punkt.

Sedan fick jag feber under den korta lilla vägen mellan tåget och hemma. Just typiskt. Studiebesök imorgon, det gäller att rycka upp sig.

Rycka upp sig.

(Det som inte härdar dödar.)

It's a silly time to learn to swim on the way down

Imorgon är jag hos dig och vi ordnar allt.

Det som inte dödar härdar.

It's a silly time to learn to swim when you start to drown

(Vad off vi är i Sverige.)

Vad off allt är, jag är.

Vi börjar om från början och jag orkar inte gråta mer.

Ung & stolt

men jag tar inte mitt liv som ett straff
som en tunnel till evigheten
vad är den utan mig

(Eva Dahlgren)

Tentahelgen vecka 45

Har tillbringat de senaste dagarna i sängen nedgrävd under alla täckena med datorn, handoutsen och en massa papper hit och dit. Det har varit helt fantastiskt tråkigt. Att jag är färdig redan halvåtta kvällen innan tentan måste däremot vara någon slags rekord.

Det känns som om det här med universitet går ut på att man ska ta ett smalt litet ämne, vilket som helst som egentligen är roligt, och älta det tills man hatar det. Jag hatar det. Jag vill inte alls läsa någon dum neurolingvistik (eller genusvetenskap heller för den delen), jag vill gå på folkhögskola resten av livet och lära mig saker på riktigt istället.

I fredags var jag i alla fall på kafferep (eller snarare terep, per definition) med finaste klassisarna, vilket helt klart var helgens höjdpunkt. Sju människor, två katter och tio sorters kakor som vi alla hade varit med och bakat. Jag har aldrig ätit så många kakor på samma gång förut tror jag:


Medsols uppifrån är det en chokladmuffin med vaniljgegg, en hallongrotta med maräng, en rulltårtsbit, en morotskaksbit med sjukt mycket glasyr, radiokaka (min!), kolakaka, kladdkaka, schackruta och chokladboll. På bilden saknas brownies, eftersom de innehöll nötter och därmed var bannlysta från mitt fat.

Så jag hade inget annat än katterna att bli allergisk mot.

Men det blev jag...

Fuck.

Stora sexboken

Jag behöver den här. Normal förlag <3<3<3

Funderar på att ta ett sabbatsår och läsa genus.

Alltså, på riktigt.

"Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?"

Det här inlägget har legat och mognat i huvudet ett tag, så kanske har det vuxit färdigt nu. Be prepared.

***

Jag tänkte alltid att jag aldrig aktivt skulle komma ut för mina föräldrar utan bara låta det komma sådär automatiskt som det gör i vänskapsrelationer när de fungerar som de ska. När folk alldeles av sig själva drar till med något i stil med "Jaha, vad heter han eller hon då?" och jag liksom slipper ta initiativet. (Det händer mig hela tiden och jag har ingen som helst koll på vilka av mina mer ytliga bekanta som vet eller inte vet. Vilket faktiskt känns ganska hälsosamt.)

I alla fall så sade jag det till mamma sedan, typ sommaren -04 (vilket är i princip alldeles nyss), för det blev så löjligt att låta bli. Och hon visste redan om det såklart och "ja, vi har ju försökt skapa tillfällen så du skulle känna att du kunde berätta det här" o.s.v. Sedan kramades vi och jag tänkte att fine, nu är det gjort, nu är det klart, resten är bara småpotatis.

Sedan upptäckte jag att det finns en generation till. Och att jag inte vill. Och att jag på något sjukt sätt litegrann sitter och väntar på att de ska dö för att jag ska slippa.

Okej, mormor går säkert bra efter en viss förvåningsfas, hon är modern och lagar vegetarisk mat utan problem och ser på Faktum på teve och det är lugnt liksom. Morfar är redan död. Men jag har en farmor och en farfar som varje gång jag är i hemma frågar om jag har hittat någon stilig dalmas respektive göteborgare ännu, och jag svarar alltid nej och byter samtalsämne eller låter dem (=hon) göra det. Och bekymmersrynkorna växer djupare och djupare för varje gång. De tycker synd om mig. Jag är deras äldsta barnbarn och de funderar mer och mer över det hela för varje yngre kusin som släpar med sig pojk/flickvän till en eller annan släkttillställning. Och gång på gång sviker jag dem genom att - tiga.

Men. De kommer att tycka ännu mer synd om mig om jag säger som det är, för jag kommer inte att kunna övertyga dem om att det här är det finaste jag har, att det här är det som gör mig allra mest lycklig av allt. De kommer att se till problemen, nackdelarna och allt de tror är svårt, hur jag kommer att bli misshandlad till döds eller få aids. Det är så de är.

I alla fall. Grejen jag har funderat över nu ett tag är att jag lovade mig själv att jag måste säga det även till dem om/när det blir en väldigt relevant grej. Där "väldigt relevant" betyder om jag ska flytta ihop med någon, gifta mig med någon eller skaffa barn med någon. Sådant förtiger man inte, åtminstone inte när alla andra vet. Inte här och inte nu.

Och det har aldrig varit mer aktuellt än det är nu.

Längtan

Ljuset, blommorna och vågskvalpet. Duscha i vedeldsvärmt sjövatten som bara räcker halvvägs i förrådet där hallonen växer in genom dörrspringan. Mamma som gnäller lite på att man har sovit för länge igen.

Dagens mem:

1.Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Första spalten: that, depending on the measure used to as-
Andra spalten: the picture of what once thought to be

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Väggen.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Ett program om bonobos (dvärgschimpanser) på Kunskapskanalen. Jag var tvungen att småtitta lite för att det har pratats så mycket om sådana i skolan på sistone - de är nämligen rätt smarta och bra på att kommunicera. Under förra föreläsningen utbrast föreläsaren plötsligt "visste ni att schimpans stavas med sch på svenska?!" som om det var värsta nyheten. Det här programmet var dock vinklat på ett lite annat sätt - "de har sex med vem som helst, när som helst. Honor med honor, hannar med hannar och vuxna med ungar". Spännande.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
23:nånting

5. Bortsett från datorn, vad gör du just nu?(helt ärligt!)
Äter skorpor och dricker jos.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår, jag gick hem från skolan och handlade lite mat på vägen.

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
M:s blogg (där jag även hittade detta, då).

8. Vad har du på dig?
Mjukisbyxor, en RKUF-tshirt ("Diskriminerar du?" i svart), fleecetröja, strumpor med möss på, randiga trosor och en leopardmönstrad filt.

9. Drömde du något inatt?
Minns inte.

10. När skrattade du senast?
Minns inte...

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En loesje-affisch, en postitlapp, en liten bild på min familj och en på Gandhi, och ett vykort med en naken kvinna och texten "Skål på er därhemma. Vi lefva här det ljufva lifvet"

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Sexande schimpanser...

13. Vilken var den senaste film du såg?
Kissing Jessica Stein. Ingen höjdare direkt men lite mysig var den väl.

14. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En lägenhet, en stor säng och något avancerat bokhyllesystem. Sedan skulle jag betala av mina skulder till CSN och fortsättningsvis köpa all kurslitteratur.

15. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag saknar M mer än jag saknar min familj. Det skäms jag lite över.

16. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Gratis tåg för alla vart som helst, när som helst.

17. Tycker du om att dansa?
Nope.

18. George Bush?
Öhm.

19-20. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Flicknamnen är hemliga (så ingen snor dem). Någon son vill jag inte ha. :)

21. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Sure, men bara om man kan dricka kranvattnet.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Men tjena! Vill du ha en kopp te?" eller något annat hemtrevligt.

Hur gör djur

SVTs "Böglobbyn" är det pinsammaste teveprogram jag sett på mycket länge. Med mål att "minska homofobin" och "göra det lättare för unga män att komma ut" inledde de programserien igår med ett avsnitt om cruising. Vi blev runtvisade i Slottsskogens dunkla bergssluttningar och fick veta hur det hela går till (och hur guiden själv hade träffat någon just där dagen innan), och redan efter fem minuter hade hela målgruppen bytt kanal. Och det var innan scenen med begagnade kondomer.

När jag googlade på det hittade jag det här istället och det var ju mycket roligare. Särskilt eftersom reportern verkar helt omedveten om varifrån konceptet kommer. Håhåjaja.

Jag har en plan

Idag har jag skissat på ett nytt skin till bloggen, för jag vill inte vara riktigt som alla andra. Jag undrar när/om jag ska få/ta mig tid att sätta planen i verket. Och om jag fortfarande kan html.

Skam

Jag väntade ett halvår på en samtalskontakt, och nu har jag honom, åtminstone preliminärt. Jag har världens jävla chans att ordna upp saker och ting, världens jävla jävla chans. Jag tycker till och med om honom, tror jag. Han pratar lugnt och lyssnar utan att jag behöver bry mig om den där gränsen för vad man egentligen får säga till folk (ja, det är väl det som är tanken liksom). Men när jag ska sätta mig på den där spårvagnen och åka mina 22 minuter dit ut till honom så blir allting plötsligt helt meningslöst och benen bly. Och jag känner mer eller mindre konstant att jag kanske borde ringa och säga att jag inte vill komma mer, att jag inte har någon lust.

Jag vet inte om det är för att det egentligen är det mest meningsfulla jag gör, kanske. Att det är liksom STOP, THIS IS HEAVY STUFF eller något. De gamla banorna är tryggast, förändring är alltid omvälvande (duh, per definition) och jobbigt, och det är lättast att bara låta bli. Man vet att man överlever i det man alltid har gjort, för man har alltid överlevt innan. Fastän själva poängen med grejen är väl att jag inte gör det.

Jag känner mig barnslig, gnällig, utnyttjande och falsk. Jag-är-ju-inte-sjuk-på-riktigt. Jag-behöver-ingen-hjälp. (Var kom den där sjukhusräkningen ifrån? Bunten med recept? Alla tiotusen piller? Varför har jag inga vänner kvar? Vart tog sommaren vägen?)

"Nej, det är ingen fara, jag är bara lite trött."

---

Jag borde hålla käften. Jag ber om ursäkt i förhand, nuhand och efterhand. (Snälla, lämna mig inte.)

Sweet sweet memories

Tantolunden, prick tre månader sedan:

Vi skulle ha picknick uppe på den där kullen (det slutade med att vi satt typ tre stycken under mitt paraply, alla blev blöta och jag fick en fästing, men det är en annan historia). Några hittade oss inte och ringde mig, så jag sprang ned mot ingången för att leta efter dem bland allt folket. Plötsligt hörde jag att någon ropade mitt namn, så jag vände mig om och där satt hon, under ett träd, tillsammans med några andra människor som jag inte kände igen.

Och jag tänkte "shit, vilken snygg lugg, jag fattar precis varför jag hånglade med henne!"

Och hon tänkte "shit, vilken snygg häck, jag fattar precis varför jag hånglade med henne!"

Och resten är, så att säga, historia.