Wednesday, March 14, 2007
Tuesday, March 13, 2007
Sunday, March 11, 2007
Plock
"Jag har ju ändå en dygnsrytm", tänker jag. "Jag blir trött runt tvåtiden varje natt och sedan går jag och lägger mig."
Något är sådär subtilt fel, det ligger i luften. Jag gissar på pms eller sömnbrist (trots 13 timmars maratonsovning inatt). Jag tror att jag behöver någon att sova med. Eller någon som stökar runt i lägenheten medan jag sover. Diskar, kanske. :)
Något är sådär subtilt fel, det ligger i luften. Jag gissar på pms eller sömnbrist (trots 13 timmars maratonsovning inatt). Jag tror att jag behöver någon att sova med. Eller någon som stökar runt i lägenheten medan jag sover. Diskar, kanske. :)
Thursday, March 08, 2007
EFIT 070308
(Info.)
06.39 Stöön. Tre timmars sömn räcker inte. Jag lär mig aldrig.
07.26 Ser på Rapport Morgon och försöker peppa mig.
08.30 Tvärvetenskap. Det är det här som är grejen - det här är en av mina fem skolor (den flashigaste av dem). Vi är inte här mycket, men vi är här ibland och spanar på lärarstudenter. För de har musiksalar där det inte är en massa stolar. Bara golv.
10.36 Slutar skolan en tid när det känns som om man snarare borde börja, eller knappt ens det. Men det är ändå lite värt, för det är så fin dimma att titta på.
11.46 UR sänder sexualkunskap för ormar. Jag sover i soffan.
13.10 Mmm. (Starring: Ankan och Gulval.)
14.02 Jag är badad, badmusiken är slut och jag sätter på ny. En timme går så himla, himla fort.
15.08 Ätaäta.
15.49 Sedan är det inte dimma längre.
17.23 Åka iväg.
18.06 Det är ute att krossa saker.
19.04 Dagens allitteration: Systerskap ger styrka. Vi går nästan längst fram och ropar. Det, bland annat.
20.15 Åka hem.
21.25 Så här ser utsikten ut nu, och så kommer den att se ut resten av kvällen också.
06.39 Stöön. Tre timmars sömn räcker inte. Jag lär mig aldrig.
07.26 Ser på Rapport Morgon och försöker peppa mig.
08.30 Tvärvetenskap. Det är det här som är grejen - det här är en av mina fem skolor (den flashigaste av dem). Vi är inte här mycket, men vi är här ibland och spanar på lärarstudenter. För de har musiksalar där det inte är en massa stolar. Bara golv.
10.36 Slutar skolan en tid när det känns som om man snarare borde börja, eller knappt ens det. Men det är ändå lite värt, för det är så fin dimma att titta på.
11.46 UR sänder sexualkunskap för ormar. Jag sover i soffan.
13.10 Mmm. (Starring: Ankan och Gulval.)
14.02 Jag är badad, badmusiken är slut och jag sätter på ny. En timme går så himla, himla fort.
15.08 Ätaäta.
15.49 Sedan är det inte dimma längre.
17.23 Åka iväg.
18.06 Det är ute att krossa saker.
19.04 Dagens allitteration: Systerskap ger styrka. Vi går nästan längst fram och ropar. Det, bland annat.
20.15 Åka hem.
21.25 Så här ser utsikten ut nu, och så kommer den att se ut resten av kvällen också.
Wednesday, March 07, 2007
Monday, March 05, 2007
En gran granen granar granarna
Jag brukar inte nyhetsblogga, men nu finns det två saker jag har gått och grunnat på ett tag:
1. Det är någon som mördar granarna i Delsjön. Systematiskt. Men vem kommer på att göra något sådant, och varför? Varför är det granar och inte andra träd? Jag föreställer mig liksom någon/några vuxna människor med alldeles för lite spänning i sin vardag som smyger runt och testar hur många de kan såga i utan att någon upptäcker det. ”Du, ska vi ta en tur ikväll?” Men det är så bisarrt och jag får inte ihop det.
2. Och så håller ju personnumren på att ta slut. Det känns lite som en metanyhet men det är helt på riktigt - det är också konstigt. Hur klarade man sig egentligen innan de infördes (1947)? Och varför kan man knappt göra något alls utan dem nuförtiden (hyra film, skriva tenta, ha bankkonto, köpa saker på internet...)?
Eftersom jag inte är född i Sverige fick jag inget svenskt personnummer förrän jag var nästan tre, och när jag fick ett så fick jag ett konstigt nummer, för så var det när man var invandrare – alla andras fyra sista siffror började på 89 eller 90-nånting, för det här var Norrbotten. Mitt började med en nolla. När man gick till biblioteket med skolan var man tvungen att säga sitt nummer för att få låna, för de hade våra lånekort i en pärm bakom disken. Vi var för små för att få ansvara för dem själva. Det hände att jag låtsades att jag inte kunde mina fyra sista siffror, för de som inte kunde dem fick säga sin skola, klass och namn istället. Tänk vad rädd man kan vara för att avvika...
...Och tänk vad smart det vore att slopa den där könssiffran i personnumren helt och hållet – då skulle folk inte behöva byta nummer bara för att de bytte juridiskt kön, eller behöva råka illa ut på diverse andra sätt. Och de som inte är könsöverskridare skulle ju knappast skadas av en sådan förändring. Eller hur?
Och Mp ligger - som vanligt när det gäller queerprylar - i framkant.
1. Det är någon som mördar granarna i Delsjön. Systematiskt. Men vem kommer på att göra något sådant, och varför? Varför är det granar och inte andra träd? Jag föreställer mig liksom någon/några vuxna människor med alldeles för lite spänning i sin vardag som smyger runt och testar hur många de kan såga i utan att någon upptäcker det. ”Du, ska vi ta en tur ikväll?” Men det är så bisarrt och jag får inte ihop det.
2. Och så håller ju personnumren på att ta slut. Det känns lite som en metanyhet men det är helt på riktigt - det är också konstigt. Hur klarade man sig egentligen innan de infördes (1947)? Och varför kan man knappt göra något alls utan dem nuförtiden (hyra film, skriva tenta, ha bankkonto, köpa saker på internet...)?
Eftersom jag inte är född i Sverige fick jag inget svenskt personnummer förrän jag var nästan tre, och när jag fick ett så fick jag ett konstigt nummer, för så var det när man var invandrare – alla andras fyra sista siffror började på 89 eller 90-nånting, för det här var Norrbotten. Mitt började med en nolla. När man gick till biblioteket med skolan var man tvungen att säga sitt nummer för att få låna, för de hade våra lånekort i en pärm bakom disken. Vi var för små för att få ansvara för dem själva. Det hände att jag låtsades att jag inte kunde mina fyra sista siffror, för de som inte kunde dem fick säga sin skola, klass och namn istället. Tänk vad rädd man kan vara för att avvika...
...Och tänk vad smart det vore att slopa den där könssiffran i personnumren helt och hållet – då skulle folk inte behöva byta nummer bara för att de bytte juridiskt kön, eller behöva råka illa ut på diverse andra sätt. Och de som inte är könsöverskridare skulle ju knappast skadas av en sådan förändring. Eller hur?
Och Mp ligger - som vanligt när det gäller queerprylar - i framkant.
Sunday, March 04, 2007
On top of the world
Något av det bästa jag vet är att (efter en fin och bra kväll) cykla hem genom en stad som plötsligt är tyst och mörk och stilla, som den aldrig annars är. Och lagom sval. Och jag är lagom onykter, lagom trött, inte hungrig och lagom törstig sådär så att vattnet smakar sagolikt när jag väl är framme. Det enda som egentligen inte är bra är att tänderna är smutsiga och smakar illa, men det är liksom sekundärt.
När jag kommer upp för backen och nästan är hemma lyser det i fyra fönster av alla tusen miljoner. Ett av dem är trapphuset. Inget av dem är mitt. Jag gör ett slags filosofiskt statement där i mörkret.
Rent nattlinne, värme och säng. Ahh.
När jag kommer upp för backen och nästan är hemma lyser det i fyra fönster av alla tusen miljoner. Ett av dem är trapphuset. Inget av dem är mitt. Jag gör ett slags filosofiskt statement där i mörkret.
Rent nattlinne, värme och säng. Ahh.
Wednesday, February 28, 2007
Så ge mig en megafon
Ibland när det talas queerfeminism (oftast om Tiina Rosenberg och F!-falanger) i mer heterosexuella sammanhang tittar någon plötsligt fundersamt på mig och säger något i stil med ”men sån där är ju inte du, väl?” och jag ler och säger ”nejnej, men det har ju ändå en funktion - en rörelse behöver sina extremer för att kunna hållas samman” men då ljuger jag nog. Jag blir mer och mer radikal för varje tanke jag tänker (och jag tänker ganska mycket); min senaste aha-upplevelse är att det biologiska könet också är en social konstruktion. (Och jag känner därmed ett påträngande behov av att läsa Judith Butler.)
Men vi får ta det från början här, och ”från början” innebär att definiera begreppen. Feminism i mainstreamtappning vet vi vad det betyder – uppfattningen att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp (=könsmaktsordningen) och att detta bör förändras (=heja, heja). As simple as that.
För att förstå queer, däremot, behöver vi först förstå begreppet heteronormativitet. Heteronormen är inte, som man kanske kan tro, enbart en norm som dikterar att alla ska vara heterosexuella, utan snarare ett idékomplex som förutsätter att det finns två och enbart två sorters människor och att dessa två sorter är män respektive kvinnor, att män har kuk och att kvinnor har fitta, att män ser ut och beter sig maskulint och att kvinnor ser ut och beter sig feminint, att de attraheras av varandra och enbart av varandra och enbart av en i taget, att de har lagom mycket sex på rätt sätt och att de så småningom bildar kärnfamiljer. Man är inte bara heterosexuell, utan man är precis lika mycket heterosexuell som alla andra, på precis samma sätt.
Queer är ett konstigt ord, kan man tycka, och det kan bero på att det betyder just ”konstig”. (På finska heter det pervo, vilket är roligt.) Efter att folk i något engelskspråkigt land (gissningsvis USA) börjat använda ordet som slang för bög har queer utvecklats till att bli det centrala begreppet i queerteori, som i extrem korthet går ut på att man analyserar hur heteronormen skapas och upprätthålls snarare än ifrågasätter det som avviker från den. Queer är dekonstruerande - men queer kan också vara uppbyggande och identitetsskapande och rebelliskt. Man kan ha en identitet som homo + queer, bi + queer, hetero + queer eller enbart queer. Queer kan vara en vägran att inordna sig i de kategorier som erbjuds, eller en markering av att man faktiskt inte passar in i någon av dem, eller helt enkelt ett statement mot att låta någon annan kategorisera en. Queer kan också vara ett ifrågasättande av att sexuell läggning överhuvudtaget skulle vara något som i första hand kretsar kring kön och inte kring t.ex. personlighet, utseende eller ålder.
Homo är snällt, homo rättar sig i leden, kammar sig och håller sig i sitt fack. Queer är argt, spretigt och sprakande - queer springer bredvid och skriker i megafon. Men som en del av den allmänna dekonstruktionen vill queer till syvende och sist gärna dekonstruera även sig själv, vilket kan göra henne lite svår att fånga in, greppa, definiera och – just – konstruera.
Queerfeminism är när man slår två flugor i en smäll. Heteronormen och könsmaktsordningen samverkar eller är rentav två aspekter av samma sak, och sexuella läggningar såväl som genus är konstruktioner.
(Exempel på ord i det här inlägget som Words stavningskontroll inte förstår: queer, queerfeminism, queerteori, heteronormativitet, idékomplex, mainstreamtappning, statement, pervo.)
Men vi får ta det från början här, och ”från början” innebär att definiera begreppen. Feminism i mainstreamtappning vet vi vad det betyder – uppfattningen att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp (=könsmaktsordningen) och att detta bör förändras (=heja, heja). As simple as that.
För att förstå queer, däremot, behöver vi först förstå begreppet heteronormativitet. Heteronormen är inte, som man kanske kan tro, enbart en norm som dikterar att alla ska vara heterosexuella, utan snarare ett idékomplex som förutsätter att det finns två och enbart två sorters människor och att dessa två sorter är män respektive kvinnor, att män har kuk och att kvinnor har fitta, att män ser ut och beter sig maskulint och att kvinnor ser ut och beter sig feminint, att de attraheras av varandra och enbart av varandra och enbart av en i taget, att de har lagom mycket sex på rätt sätt och att de så småningom bildar kärnfamiljer. Man är inte bara heterosexuell, utan man är precis lika mycket heterosexuell som alla andra, på precis samma sätt.
Queer är ett konstigt ord, kan man tycka, och det kan bero på att det betyder just ”konstig”. (På finska heter det pervo, vilket är roligt.) Efter att folk i något engelskspråkigt land (gissningsvis USA) börjat använda ordet som slang för bög har queer utvecklats till att bli det centrala begreppet i queerteori, som i extrem korthet går ut på att man analyserar hur heteronormen skapas och upprätthålls snarare än ifrågasätter det som avviker från den. Queer är dekonstruerande - men queer kan också vara uppbyggande och identitetsskapande och rebelliskt. Man kan ha en identitet som homo + queer, bi + queer, hetero + queer eller enbart queer. Queer kan vara en vägran att inordna sig i de kategorier som erbjuds, eller en markering av att man faktiskt inte passar in i någon av dem, eller helt enkelt ett statement mot att låta någon annan kategorisera en. Queer kan också vara ett ifrågasättande av att sexuell läggning överhuvudtaget skulle vara något som i första hand kretsar kring kön och inte kring t.ex. personlighet, utseende eller ålder.
Homo är snällt, homo rättar sig i leden, kammar sig och håller sig i sitt fack. Queer är argt, spretigt och sprakande - queer springer bredvid och skriker i megafon. Men som en del av den allmänna dekonstruktionen vill queer till syvende och sist gärna dekonstruera även sig själv, vilket kan göra henne lite svår att fånga in, greppa, definiera och – just – konstruera.
Queerfeminism är när man slår två flugor i en smäll. Heteronormen och könsmaktsordningen samverkar eller är rentav två aspekter av samma sak, och sexuella läggningar såväl som genus är konstruktioner.
(Exempel på ord i det här inlägget som Words stavningskontroll inte förstår: queer, queerfeminism, queerteori, heteronormativitet, idékomplex, mainstreamtappning, statement, pervo.)
Tuesday, February 27, 2007
Saturday, February 24, 2007
Gårdagens:
Först har vi ett genusseminarium som vägrar handla om genus och jag blir småsur och besviken. När jag försöker komma med fett bra diskussionsinlägg på lagom nivå blir det bara tyst och krystad stämning och dessutom sitter Mannen och stirrar på mig hela tiden från sitt hörn av bordet. Inte direkt ett elakt stirr i sig, men ändock ett stirr. Och just för att det är från honom.
När jag går ut från skolan infinner sig den gamla välbekanta tomhetskänslan. Den säger ”hej, jag är ett hål, deal with me” precis som den gjorde på mellan- och högstadiet när jag gick hem på höstlov sportlov jullov och tänkte att vad fanken ska jag göra nu då? För jag mår bra av rutiner och lagom välfyllda dagar - min obefintliga självdisciplin räcker inte för att hålla mig uppe på egen hand, det är ett faktum. Och det gjorde den inte dåförtiden heller, så jag gick in för att fylla hålet med oändliga antal biblioteksböcker (jag minns särskilt ett höstlov då jag konstruerade en numerologisk kalender för flera år framöver) och nördiga intressen men det blev bara större ju mer jag försökte, så till slut slutade jag väl.
Halvvägs hem upptäcker jag att käkarna sitter ihop med varandra och att det gör ont när jag försöker dra isär dem. Ajaj. Kommer hem, slänger pasta på spisen och spatserar sedan iväg för tröstshopping precis som då, förr, med den skillnaden att jag nuförtiden faktiskt köper saker. På vägen träffar jag den där skottande mannen och blir kär i en byggnad som ser ut som en vårlök. Jag ber härmed officiellt om hjälp att identifiera den (crappy bild, jag vet - det är mobilens fel och den är skarpare och lökigare i verkligheten och inte så stor som den ser ut i jämförelse med de där husen):
Resultatet blir så småningom en ljuslykta till badrummet, en mango, örhängen samt massor av pennor. Fina, fina pennor. Men jag får inte leka med dem än för snart är det tenta.
När jag går ut från skolan infinner sig den gamla välbekanta tomhetskänslan. Den säger ”hej, jag är ett hål, deal with me” precis som den gjorde på mellan- och högstadiet när jag gick hem på höstlov sportlov jullov och tänkte att vad fanken ska jag göra nu då? För jag mår bra av rutiner och lagom välfyllda dagar - min obefintliga självdisciplin räcker inte för att hålla mig uppe på egen hand, det är ett faktum. Och det gjorde den inte dåförtiden heller, så jag gick in för att fylla hålet med oändliga antal biblioteksböcker (jag minns särskilt ett höstlov då jag konstruerade en numerologisk kalender för flera år framöver) och nördiga intressen men det blev bara större ju mer jag försökte, så till slut slutade jag väl.
Halvvägs hem upptäcker jag att käkarna sitter ihop med varandra och att det gör ont när jag försöker dra isär dem. Ajaj. Kommer hem, slänger pasta på spisen och spatserar sedan iväg för tröstshopping precis som då, förr, med den skillnaden att jag nuförtiden faktiskt köper saker. På vägen träffar jag den där skottande mannen och blir kär i en byggnad som ser ut som en vårlök. Jag ber härmed officiellt om hjälp att identifiera den (crappy bild, jag vet - det är mobilens fel och den är skarpare och lökigare i verkligheten och inte så stor som den ser ut i jämförelse med de där husen):
Resultatet blir så småningom en ljuslykta till badrummet, en mango, örhängen samt massor av pennor. Fina, fina pennor. Men jag får inte leka med dem än för snart är det tenta.
Mannen och spaden
I snökaos infinner sig undantagstillstånd och man får plötsligt prata med varandra. Jag gick mot Frölunda torg och mitt på en öde vägstump stod en liten farbror och skottade i plogvallen. Det lyste sådär glädjigt om honom, och han tittade upp mot mig och log. "Du förstår väl att jag gör det här enbart för din skull?", sade han och skrattade till. "Ja, det är klart. Tack!", svarade jag. "Nä, jag bara skojade. Men det blir ju lite lättare att gå så här..."
Barnen sprang ut med sina pulkor till backarna. Den lille farbrorn sprang ut med sin spade till vägstumpen. Och det var så fint, på något vis. Den sydsvenska lyckan över att få skotta lite snö till nästan ingen nytta.
Barnen sprang ut med sina pulkor till backarna. Den lille farbrorn sprang ut med sin spade till vägstumpen. Och det var så fint, på något vis. Den sydsvenska lyckan över att få skotta lite snö till nästan ingen nytta.
Thursday, February 22, 2007
Dagens:
Sovmorgon, varma mackor och fortsatt snökaos.
Sociala konstruktioner, dikotomier, kategorier, intersektionalitet, Thailands tre kön, seriell monogami, hypothalamus, läggningar/preferenser/störningar, treenigheter, parafilier, perversioner, masochism och tolerans.
Skumbad, hallonbåtar, nyfikenhet, triggerfaktorer och det där stora trötta som växer ut bland alla kroppsdelar.
Gonatt världen.
Sociala konstruktioner, dikotomier, kategorier, intersektionalitet, Thailands tre kön, seriell monogami, hypothalamus, läggningar/preferenser/störningar, treenigheter, parafilier, perversioner, masochism och tolerans.
Skumbad, hallonbåtar, nyfikenhet, triggerfaktorer och det där stora trötta som växer ut bland alla kroppsdelar.
Gonatt världen.
Brusa högre lilla räv
Ibland kommer man hem efter värsta skoldagen och värsta restaurangmiddagen och värsta snökaoset (1 dm, rejäla förseningar i kollektivtrafiken, hög frånvaroincidens), slänger sig i soffan med datorn i knät, ser girlylicious tv-program på trean och surfar igenom sin vanliga bloggrunda när nåt sånt här plötsligt dyker upp:
Och då tänker man: Nu åker jag till Umeå nununu genast så vi får kramas.
Nu håller jag på att somna här, så jag besparar er alla vidare önskningar och planer. Imorgon är en annan dag.
Ibland kommer jag att tänka på varför A är så himla bra och varför hon liksom inte går att ersätta även om det hade varit behändigt att ha någon som hon i Umeå. Såna där saker som att hon har världens ibland roligaste blogg, och att hon också gillar kroppsdelar som heter roliga saker. Eller att hon kan ge en en liten tygräv som hon har sytt på natten för att hon inte kunde sova. Eller att hon faktiskt hänger med en på utflykt när det är kallt och blåsigt och jävligt. Och att hon fattar när hon ska säga "stackars dig" och när hon ska säga "ryck upp dig nu". Såå mycket kärlek. Saknar.
Och då tänker man: Nu åker jag till Umeå nununu genast så vi får kramas.
Nu håller jag på att somna här, så jag besparar er alla vidare önskningar och planer. Imorgon är en annan dag.
Tuesday, February 20, 2007
Sunday, February 18, 2007
Vem kan ro utan åror
Jag är arbetsskygg och tänker göra det här i sommar istället/också. För att jobba. Damnit, måste våga skriva ihop ett ynka CV åtminstone.
Arbetslivserfarenhet: Noll.
Referenser: Noll.
Utgångsläget är inte perfekt. Vad jag har är en lång lista med volontäruppdrag, två små låtsasjobb, omänskligt fina gymnasiebetyg och ett extra språk som är snyggt men helt fel i turistsvängen. Samt en halv utbildning i tvärvetenskaporama. Hur långt kommer man på det?
Arbetslivserfarenhet: Noll.
Referenser: Noll.
Utgångsläget är inte perfekt. Vad jag har är en lång lista med volontäruppdrag, två små låtsasjobb, omänskligt fina gymnasiebetyg och ett extra språk som är snyggt men helt fel i turistsvängen. Samt en halv utbildning i tvärvetenskaporama. Hur långt kommer man på det?
Thursday, February 15, 2007
Stjärnfisk
Jag nämnde det i senaste memen. Men det är så vackert så jag vill gråta varje gång, och därmed värt ett helt eget inlägg. (Det är inte en originalvideo. Det är öronen ni ska använda.)
Tuesday, February 13, 2007
Dagens mem (det är nästan en favorit i repris):
hälsningsfras: Tjo.
smeknamn: Ludo.
födelsedatum: 1984.
stjärntecken: Lilla björn.
lunarnick: fnill.
fler alias: Man kan ju alltid rimma.
humör: Det kliar överallt, annars är det rätt bra.
kläder just nu: Bruna mjukisbyxor och randig mysklänning. (Jo, jag äger faktiskt en klänning. En.)
musik just nu: Antony and the Johnsons - Rapture.
vad åt du senast?: Gröt.
Vad sa du senast?: Tack.
favoritkläder: Kläder som är gjorda för att passa kroppen istället för att man ska behöva anpassa kroppen efter kläderna sådär som de gör på TV3. D.v.s. lagom pösigt. Inte för pösigt. Gärna med intressant tyg i eller ränder. Och brottarrygg.
favoritskor: Skor är ett nödvändigt ont.
favoritalkohol: Öl.
om du röker, favoritcigaretter: Oh no, vet ni inte hur mycket dåligt som kan hända om man röker?
favorit-hangout: Det kommer min balkong snart att vara.
favoritfärg: Guld.
favorit i Vänner: Fråga mig något om Cityakuten istället.
om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då?: Det vore ganska tufft att vara några minuter före alla andra.
sommarplan: Resa Sverige runt och kanske lite till. Jobba och hangouta. Vila.
framtidsplan: Plugga lite, jobba lite, njuta mycket, dö lycklig vid ett träd.
hälsning till valfri person: Näh.
hälsning till kungen: Hej, finns du på riktigt?
tre prylar till en öde ö: Flotte, paddel, sällskap.
tre prylar till en rymdfärja: Stjärnkarta, en krukväxt eller något annat hemtrevligt, sällskap.
tre favoritprylar: Porslinsuggla, kylskåpspoesi, soffkudde. Och några andra saker.
tre av dina bra egenskaper: Snabbtänkt, driftig och hängiven. (Hej prestationssamhälle.)
tre av dina dåliga egenskaper: Gör aldrig saker förrän i sista minuten, dömer ut folk för fort, har inget lokalsinne.
bästa barnprogram från 80-talet: Jag minns att jag tyckte om typ trasdockorna och Lennart Hellsings ABC-tåg.
bästa leksak från 80-talet: Lego. Alltid.
bästa barndomsminne: På somrarna när vi lekte att vi var barnhemsbarn som hade rymt och kokade låtsasmat av pinnar och blad och pappa byggde en kåta åt oss av sly och sovsäckar och filtar.
vilken sagofigur skulle du vilja vara?: Den goda fén.
bästa låtcitat: I'll grow back like a starfish. (Anthony and the Johnsons - Cripple and the starfish)
är du vegetarian eller vegan?: Lite.
är du politiskt aktiv?: Ja.
i såna fall i vilket förbund?: Krossa normen om att politisk aktivitet alltid måste ske inom partier och förbund.
hur många har du kysst?: Fler än en, färre än 349637.
hur många har du haft sex med?: Definiera "sex".
hur många förhållanden har du haft?: Lagom många.
hur många piercings har du?: Öronhål.
något ingen vet: Att jag ska växa tillbaka som en stjärnfisk.
något alla vet: Att starfish inte betyder stjärnfisk.
en vanlig missuppfattning om dig: Att jag är hetero.
din egen bild av dig själv: Jag är en revolution som bidar sin tid.
din idealvikt: 66,6 kilo.
ditt idealutseende: Jag borde väl klippa mig.
vad tycker du mest om hos dig själv?: När jag är ivrig och snubblar fram och gör allt bra.
vad får du oftast komplimanger för?: Min klokhet och mina fina prestationer.
vad säger du för att imponera på någon?: När jag hittar någon jag vill imponera på så brukar jag inte våga säga något alls. Det är lite av en akilleshäl.
hur imponerar man på dig?: Självförtroende och egenheter.
ett ord: Blombladsbadbomb.
två ord: Kärlek & revolt.
tre ord: Allt skall mögla.
fyra ord: En cancersvulst på samhällskroppen.
fem ord: Lite jobbigt att räkna ord.
göra härnäst: Borsta tänder och stretcha nacken.
slutord: Tack för besöket, välkommen åter.
smeknamn: Ludo.
födelsedatum: 1984.
stjärntecken: Lilla björn.
lunarnick: fnill.
fler alias: Man kan ju alltid rimma.
humör: Det kliar överallt, annars är det rätt bra.
kläder just nu: Bruna mjukisbyxor och randig mysklänning. (Jo, jag äger faktiskt en klänning. En.)
musik just nu: Antony and the Johnsons - Rapture.
vad åt du senast?: Gröt.
Vad sa du senast?: Tack.
favoritkläder: Kläder som är gjorda för att passa kroppen istället för att man ska behöva anpassa kroppen efter kläderna sådär som de gör på TV3. D.v.s. lagom pösigt. Inte för pösigt. Gärna med intressant tyg i eller ränder. Och brottarrygg.
favoritskor: Skor är ett nödvändigt ont.
favoritalkohol: Öl.
om du röker, favoritcigaretter: Oh no, vet ni inte hur mycket dåligt som kan hända om man röker?
favorit-hangout: Det kommer min balkong snart att vara.
favoritfärg: Guld.
favorit i Vänner: Fråga mig något om Cityakuten istället.
om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då?: Det vore ganska tufft att vara några minuter före alla andra.
sommarplan: Resa Sverige runt och kanske lite till. Jobba och hangouta. Vila.
framtidsplan: Plugga lite, jobba lite, njuta mycket, dö lycklig vid ett träd.
hälsning till valfri person: Näh.
hälsning till kungen: Hej, finns du på riktigt?
tre prylar till en öde ö: Flotte, paddel, sällskap.
tre prylar till en rymdfärja: Stjärnkarta, en krukväxt eller något annat hemtrevligt, sällskap.
tre favoritprylar: Porslinsuggla, kylskåpspoesi, soffkudde. Och några andra saker.
tre av dina bra egenskaper: Snabbtänkt, driftig och hängiven. (Hej prestationssamhälle.)
tre av dina dåliga egenskaper: Gör aldrig saker förrän i sista minuten, dömer ut folk för fort, har inget lokalsinne.
bästa barnprogram från 80-talet: Jag minns att jag tyckte om typ trasdockorna och Lennart Hellsings ABC-tåg.
bästa leksak från 80-talet: Lego. Alltid.
bästa barndomsminne: På somrarna när vi lekte att vi var barnhemsbarn som hade rymt och kokade låtsasmat av pinnar och blad och pappa byggde en kåta åt oss av sly och sovsäckar och filtar.
vilken sagofigur skulle du vilja vara?: Den goda fén.
bästa låtcitat: I'll grow back like a starfish. (Anthony and the Johnsons - Cripple and the starfish)
är du vegetarian eller vegan?: Lite.
är du politiskt aktiv?: Ja.
i såna fall i vilket förbund?: Krossa normen om att politisk aktivitet alltid måste ske inom partier och förbund.
hur många har du kysst?: Fler än en, färre än 349637.
hur många har du haft sex med?: Definiera "sex".
hur många förhållanden har du haft?: Lagom många.
hur många piercings har du?: Öronhål.
något ingen vet: Att jag ska växa tillbaka som en stjärnfisk.
något alla vet: Att starfish inte betyder stjärnfisk.
en vanlig missuppfattning om dig: Att jag är hetero.
din egen bild av dig själv: Jag är en revolution som bidar sin tid.
din idealvikt: 66,6 kilo.
ditt idealutseende: Jag borde väl klippa mig.
vad tycker du mest om hos dig själv?: När jag är ivrig och snubblar fram och gör allt bra.
vad får du oftast komplimanger för?: Min klokhet och mina fina prestationer.
vad säger du för att imponera på någon?: När jag hittar någon jag vill imponera på så brukar jag inte våga säga något alls. Det är lite av en akilleshäl.
hur imponerar man på dig?: Självförtroende och egenheter.
ett ord: Blombladsbadbomb.
två ord: Kärlek & revolt.
tre ord: Allt skall mögla.
fyra ord: En cancersvulst på samhällskroppen.
fem ord: Lite jobbigt att räkna ord.
göra härnäst: Borsta tänder och stretcha nacken.
slutord: Tack för besöket, välkommen åter.
Sunday, February 11, 2007
Alldeles vardagligt men helgligt
Jag inledde helgen med att banga öl till förmån för badkar, vilket jag gjorde förbaskat rätt i. Sedan sov jag tretton timmar och så var det plötsligt i full gång med schlagerfestival och allt.
Jag blev glad när Marie Lindberg gick vidare. Hon hade en bra låt och blev så genuint överraskad och var snygg. Snygg på ungefär samma sätt som nyhetsuppläsaren med långt lockigt rödaktigt hår i Rapport Morgon. Inte sådär så att jag tänker "åh, henne vill jag ha" utan mer att "åh, jag hoppas att jag har hittat en sån som hon när jag också blir sådär gammal som hon är eller typ vuxen". Om ni förstår skillnaden.
Dessutom är det alltid roligt med outsiders.
Idag tog jag mig en tur för att titta på blommor. Det blev en fikus och en fittonia (ja, jag var tvungen, det kändes som om de var kompisar liksom) i ryggsäckstransport hem på cykeln. Jag fick förmaningar av kassatjejen om att slå in dem ordentligt. De som kom före och efter mig i kön fick inga sådana förmaningar för de såg inte ut som slarviga blomstermördarstudenter sådär som jag gör.
(Muahaha.)
Jag blev glad när Marie Lindberg gick vidare. Hon hade en bra låt och blev så genuint överraskad och var snygg. Snygg på ungefär samma sätt som nyhetsuppläsaren med långt lockigt rödaktigt hår i Rapport Morgon. Inte sådär så att jag tänker "åh, henne vill jag ha" utan mer att "åh, jag hoppas att jag har hittat en sån som hon när jag också blir sådär gammal som hon är eller typ vuxen". Om ni förstår skillnaden.
Dessutom är det alltid roligt med outsiders.
Idag tog jag mig en tur för att titta på blommor. Det blev en fikus och en fittonia (ja, jag var tvungen, det kändes som om de var kompisar liksom) i ryggsäckstransport hem på cykeln. Jag fick förmaningar av kassatjejen om att slå in dem ordentligt. De som kom före och efter mig i kön fick inga sådana förmaningar för de såg inte ut som slarviga blomstermördarstudenter sådär som jag gör.
(Muahaha.)
Thursday, February 08, 2007
Dagens mem II:
9 nuvarande:
humör: Sömnig, ontig, lugn och glad.
smak: Smutsiga tänder.
kläder: Pyjamas, fleecetröja, tofflor och filt.
skrivbordsbild: Blå och fin med ett strålande träd.
nagelfärg: Nagelfärg.
tid: Typ två strax.
omgivning: Lager ett är en filt, lager två är mitt hem.
störigheter: Kroppsont.
tankar: Vad ska jag göra härnäst för att slippa gå och lägga mig? Undrar när affären öppnar imorgon? Hur mycket fortare går det att vispa ett halvt paket grädde än ett helt?
8 första:
bästa vän: Rikard.
screen name: Det är hemligt.
djur: Det har inte hänt än.
piercing: Helt vanliga öronhål.
kärlek: Jag vet inte. (Really.)
musik: Lisa Ekdahl.
bil: Det kommer inte att hända.
kyss: H.
7 senaste:
cigarett: Aldrig.
mat: Grekisk baguette. Om mackor inte räknas så var det pommes och gourmetbullar. Om skräpmat inte räknas så minns jag inte.
dryck: Vatten.
biltur: Från en Statoil till en annan.
kyss: Januari.
cd spelad: Lisa Ekdahl kan jag nog gissa.
tv-program sett: Rapport morgon.
6 har du nånsin:
datat någon av dina bästa vänner: Nä.
brytit mot lagen: Jadå, jag cyklar utan lyse ibland och spanar efter poliser i varje gathörn.
blivit arresterad: Nä, så illa är det inte.
nakenbadat: Jepp.
varit på tv: Mm.
kysst någon du inte kände: Mjo.
(Men var är femman?)
4 saker:
du gjorde i igårkväll: Diskade monsterberget, strök gardiner, internettade, kokade mannagrynsgröt.
du kan höra just nu: Paul McCartney, klocktick, ventilation, tangentbord.
du inte kan leva utan: Sömn, mat, de fina människorna, kommunikation.
du gör när du är uttråkad: Äter onyttiga saker, blir rastlös, doodlar, somnar.
3 personer
du vill se ut som: Jag vill ha Amelie från Montmartres hår, mest. Och så en kropp från random dansare, och resten kan jag ta från mig själv.
2 val:
svart eller vitt: Svartvitt.
varmt eller kallt: Lagom.
1 önskan: Lite ledighet skulle inte sitta helt fel.
humör: Sömnig, ontig, lugn och glad.
smak: Smutsiga tänder.
kläder: Pyjamas, fleecetröja, tofflor och filt.
skrivbordsbild: Blå och fin med ett strålande träd.
nagelfärg: Nagelfärg.
tid: Typ två strax.
omgivning: Lager ett är en filt, lager två är mitt hem.
störigheter: Kroppsont.
tankar: Vad ska jag göra härnäst för att slippa gå och lägga mig? Undrar när affären öppnar imorgon? Hur mycket fortare går det att vispa ett halvt paket grädde än ett helt?
8 första:
bästa vän: Rikard.
screen name: Det är hemligt.
djur: Det har inte hänt än.
piercing: Helt vanliga öronhål.
kärlek: Jag vet inte. (Really.)
musik: Lisa Ekdahl.
bil: Det kommer inte att hända.
kyss: H.
7 senaste:
cigarett: Aldrig.
mat: Grekisk baguette. Om mackor inte räknas så var det pommes och gourmetbullar. Om skräpmat inte räknas så minns jag inte.
dryck: Vatten.
biltur: Från en Statoil till en annan.
kyss: Januari.
cd spelad: Lisa Ekdahl kan jag nog gissa.
tv-program sett: Rapport morgon.
6 har du nånsin:
datat någon av dina bästa vänner: Nä.
brytit mot lagen: Jadå, jag cyklar utan lyse ibland och spanar efter poliser i varje gathörn.
blivit arresterad: Nä, så illa är det inte.
nakenbadat: Jepp.
varit på tv: Mm.
kysst någon du inte kände: Mjo.
(Men var är femman?)
4 saker:
du gjorde i igårkväll: Diskade monsterberget, strök gardiner, internettade, kokade mannagrynsgröt.
du kan höra just nu: Paul McCartney, klocktick, ventilation, tangentbord.
du inte kan leva utan: Sömn, mat, de fina människorna, kommunikation.
du gör när du är uttråkad: Äter onyttiga saker, blir rastlös, doodlar, somnar.
3 personer
du vill se ut som: Jag vill ha Amelie från Montmartres hår, mest. Och så en kropp från random dansare, och resten kan jag ta från mig själv.
2 val:
svart eller vitt: Svartvitt.
varmt eller kallt: Lagom.
1 önskan: Lite ledighet skulle inte sitta helt fel.
Dagens mem:
Äger du en Ipod?
Nej, men däremot en pyttig mp3-spelare som är ljusblå och fungerar, men inte så mycket mer än så.
Använder du flip flops även när det är kallt ute?
Jag använder aldrig flipflops.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Ninas resa.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Den är tom.
Vad åt du till middag?
Grekisk baguette, nybakad och varm. Och god. Med väldigt mycket ost, så mycket ost att till och med jag tyckte att det var för mycket och plockade bort litegrann i slutet. Jag vet inte om det någonsin har hänt förut.
Kan du vissla?
Mm, men inte busvissla så bra.
Vem var den senaste som ringde dig?
Jag minns inte ochorkarintegåochhämtamobilen. Den senaste som skypeade mig var mamma.
Vilken är din favoritattraktion på ett nöjesfält?
Slänggungorna, scenerna och allt som går att äta.
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Klart de gör. Alla pratar bakom ryggen på alla, men de flesta säger snälla saker. Oftast.
Vilket riktnummersområde befinner du dig i?
031.
Hur många syskon har du?
Ett.
Är du blyg inför det motsatta könet?
Ja, ungefär lika mycket som inför det riktiga könet.
Äger du några band-t-shirts?
Njaej.
När flög du senast?
För en månad sedan, hem från hemifrån, halva vägen.
Läser du för skojs skull?
Nej, för om jag försöker så får jag mest bara ångest över att jag inte läser en kursbok istället.
Pratar du några andra språk?
Engelska och teckenspråk funkar fint. Jag kan även turistfranska och kroppsspråk och en massa svåra ord och runda ord.
Har du gråtit offentligt?
Ja.
Har du en stationär dator eller en laptop?
Laptop.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Hej heteronorm...
Vad har du för väder?
Kallt som fasen (det är kallt som fasen när det är två minus i Göteborg), men ganska fint.
Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Mm.
Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Inte av någon jag för tillfället funnit oattraktiv såklart, men däremot av såna jag funnit oattraktiva både innan och efter själva attraktionstillfället. Eller av attraktionen i sig.
När sov du senast på golvet?
It's been a while - hjälp, jag minns inte ens. Säkert i somras någon gång. Jag sov på luftmadrass förra helgen, men den låg i en säng.
Äter du frukost dagligen?
Ja, annars dör jag typ.
Vilken är din favoritfrukt?
Mango och mongo. Och banan tror jag.
Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
23.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
En kursare som plumpade sig mansgrisigt idag. Fast jag blev mer skrattig än arg, really.
Vad var det senaste du åt?
Kexchoklad.
Gillar du senap?
Bara vid vissa utvalda tillfällen, som t.ex. på julbord eller i ärtsoppa.
Vad säger du till dig själv när allt blir svårt?
"Hur ska vi nu klura ut det här?"
Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida.
Tycker du om att krama folk?
Oh ja! Jag är en oxytocinknarkare av stora mått.
Äger du en digitalkamera?
Ja. En fin.
Vilken är din favoritkaraktär i star wars?
Jag har ingen koll på Star Wars. Jag har ingen koll på film. Men jag har koll på många andra saker.
Tycker du att du är attraktiv?
Ja, oftast.
Vad är du allergisk mot?
Hasselnötter, pollen av olika slag och katter, typ. Och kanske tidningspapper och lite mystiska citrusar som kumquats ibland, och lite av varje, det vete sjutton egentligen.
Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Jag äter inte kött. Men jag tror inte att jag skulle få det om jag gjorde det, nej.
Om du hade varit född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Något lite mindre mesigt och mer ovanligt än jag heter som det är nu, helst.
Nej, men däremot en pyttig mp3-spelare som är ljusblå och fungerar, men inte så mycket mer än så.
Använder du flip flops även när det är kallt ute?
Jag använder aldrig flipflops.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Ninas resa.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Den är tom.
Vad åt du till middag?
Grekisk baguette, nybakad och varm. Och god. Med väldigt mycket ost, så mycket ost att till och med jag tyckte att det var för mycket och plockade bort litegrann i slutet. Jag vet inte om det någonsin har hänt förut.
Kan du vissla?
Mm, men inte busvissla så bra.
Vem var den senaste som ringde dig?
Jag minns inte ochorkarintegåochhämtamobilen. Den senaste som skypeade mig var mamma.
Vilken är din favoritattraktion på ett nöjesfält?
Slänggungorna, scenerna och allt som går att äta.
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Klart de gör. Alla pratar bakom ryggen på alla, men de flesta säger snälla saker. Oftast.
Vilket riktnummersområde befinner du dig i?
031.
Hur många syskon har du?
Ett.
Är du blyg inför det motsatta könet?
Ja, ungefär lika mycket som inför det riktiga könet.
Äger du några band-t-shirts?
Njaej.
När flög du senast?
För en månad sedan, hem från hemifrån, halva vägen.
Läser du för skojs skull?
Nej, för om jag försöker så får jag mest bara ångest över att jag inte läser en kursbok istället.
Pratar du några andra språk?
Engelska och teckenspråk funkar fint. Jag kan även turistfranska och kroppsspråk och en massa svåra ord och runda ord.
Har du gråtit offentligt?
Ja.
Har du en stationär dator eller en laptop?
Laptop.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Hej heteronorm...
Vad har du för väder?
Kallt som fasen (det är kallt som fasen när det är två minus i Göteborg), men ganska fint.
Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Mm.
Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Inte av någon jag för tillfället funnit oattraktiv såklart, men däremot av såna jag funnit oattraktiva både innan och efter själva attraktionstillfället. Eller av attraktionen i sig.
När sov du senast på golvet?
It's been a while - hjälp, jag minns inte ens. Säkert i somras någon gång. Jag sov på luftmadrass förra helgen, men den låg i en säng.
Äter du frukost dagligen?
Ja, annars dör jag typ.
Vilken är din favoritfrukt?
Mango och mongo. Och banan tror jag.
Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
23.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
En kursare som plumpade sig mansgrisigt idag. Fast jag blev mer skrattig än arg, really.
Vad var det senaste du åt?
Kexchoklad.
Gillar du senap?
Bara vid vissa utvalda tillfällen, som t.ex. på julbord eller i ärtsoppa.
Vad säger du till dig själv när allt blir svårt?
"Hur ska vi nu klura ut det här?"
Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida.
Tycker du om att krama folk?
Oh ja! Jag är en oxytocinknarkare av stora mått.
Äger du en digitalkamera?
Ja. En fin.
Vilken är din favoritkaraktär i star wars?
Jag har ingen koll på Star Wars. Jag har ingen koll på film. Men jag har koll på många andra saker.
Tycker du att du är attraktiv?
Ja, oftast.
Vad är du allergisk mot?
Hasselnötter, pollen av olika slag och katter, typ. Och kanske tidningspapper och lite mystiska citrusar som kumquats ibland, och lite av varje, det vete sjutton egentligen.
Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Jag äter inte kött. Men jag tror inte att jag skulle få det om jag gjorde det, nej.
Om du hade varit född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Något lite mindre mesigt och mer ovanligt än jag heter som det är nu, helst.
Tuesday, February 06, 2007
Läskiga ord:
hiatusbråck
svalglambå
halsdissektion
grötig röst
bolus
Imorgon är det tenta, tjoho vad jag har pluggat. Eller inte.
svalglambå
halsdissektion
grötig röst
bolus
Imorgon är det tenta, tjoho vad jag har pluggat. Eller inte.
Monday, February 05, 2007
Ever since I was eight or nine, I've been standing on the shoreline
Mitt första minne av att jag tänkte på mig själv som flata är från sexualkunskapen i fyran när fröken Kerstin berättade att i genomsnitt en i varje klass är homosexuell. Det här var innan vi hade lärt oss vad genomsnitt var, så alla började se sig omkring och fnissa i jakt på den skyldige, och några av de mer framfusiga killarna pekade ut varandra. Jag satt i mitt hörn och tänkte "vad dumma de är, det där är det ju jag som är, det är inte någon av dem, det är inte ens en kille" - och det här var ändå långt innan min första kärlek och ännu längre innan jag hade träffat en livs levande öppen flata för första gången. Jag visste ändå, och jag var helt säker.
Men jag hade ingen aning om vad det betydde. Och ännu mindre hade jag någon aning om vad det hade för konsekvenser. Jag förstod inte att det var det som var anledningen till att jag var helt ointresserad och nästan äcklad av fråga chans-lekarna och av allt tissel och tassel och av listorna man skulle skriva över vilka killar som var snyggast (jag skrev egna hemliga listor över vilka tjejer som var "snällast" istället). Jag fattade inte varför det skulle vara så roligt att gå på disco eller gå omkring och vara rädd för att plötsligt få en snöboll i huvudet och ändå sådär förtjust hålla sig så nära de snöbollskrigande killarna man kunde. Jag fattade inte poängen med någonting alls som tjejerna pysslade med och således hade jag inga vänner heller.
Jag hade en kusin däremot, eller har. Hon var ett år äldre än mig och vi var jättetighta när vi var små fastän hon bodde långt bort och vi bara sågs på somrar och jular. Men plötsligt, en av de där mellanstadiesomrarna, kom hon till stan och hade slutat gilla hästar och börjat gilla killar istället, och jag förstod ingenting. Jag kände mig så jävla sviken. När Fucking Åmål kom såg jag den med henne på bio (jag hade inte fattat vad som var temat i förväg) och skämdes över att jag hade släpat dit henne och bad till min lyckliga stjärna att hon inte skulle förstå att jag var flata, jag med, precis som i filmen. Inte för att jag direkt skämdes över själva faktum eller så, utan mer för att det bara var så konstigt för ingen annan var ju det. Trodde jag.
I efterhand har det visat sig att nästan ingen jag umgicks med var hetero.
Men jag hade ingen aning om vad det betydde. Och ännu mindre hade jag någon aning om vad det hade för konsekvenser. Jag förstod inte att det var det som var anledningen till att jag var helt ointresserad och nästan äcklad av fråga chans-lekarna och av allt tissel och tassel och av listorna man skulle skriva över vilka killar som var snyggast (jag skrev egna hemliga listor över vilka tjejer som var "snällast" istället). Jag fattade inte varför det skulle vara så roligt att gå på disco eller gå omkring och vara rädd för att plötsligt få en snöboll i huvudet och ändå sådär förtjust hålla sig så nära de snöbollskrigande killarna man kunde. Jag fattade inte poängen med någonting alls som tjejerna pysslade med och således hade jag inga vänner heller.
Jag hade en kusin däremot, eller har. Hon var ett år äldre än mig och vi var jättetighta när vi var små fastän hon bodde långt bort och vi bara sågs på somrar och jular. Men plötsligt, en av de där mellanstadiesomrarna, kom hon till stan och hade slutat gilla hästar och börjat gilla killar istället, och jag förstod ingenting. Jag kände mig så jävla sviken. När Fucking Åmål kom såg jag den med henne på bio (jag hade inte fattat vad som var temat i förväg) och skämdes över att jag hade släpat dit henne och bad till min lyckliga stjärna att hon inte skulle förstå att jag var flata, jag med, precis som i filmen. Inte för att jag direkt skämdes över själva faktum eller så, utan mer för att det bara var så konstigt för ingen annan var ju det. Trodde jag.
I efterhand har det visat sig att nästan ingen jag umgicks med var hetero.
Saturday, February 03, 2007
Självdisciplin, hej kom och hjälp mig
Idag gick det inte så bra.
Det skulle vara en pluggdag, men det enda jag har gjort är att kolla upp i gamla tentor om det är en tenta med olika delar i eller bara en enda stor tenta.
Det är en tenta med delar.
Jag är helt slut; det känns som om jag har pluggat hela dagen.
Det skulle vara en pluggdag, men det enda jag har gjort är att kolla upp i gamla tentor om det är en tenta med olika delar i eller bara en enda stor tenta.
Det är en tenta med delar.
Jag är helt slut; det känns som om jag har pluggat hela dagen.
Friday, February 02, 2007
I say so long to self-pity, goodbye blues
Såhärärdet. Jag funderade rätt länge kring de där pillren och förra helgen uppstod det ett tillfälle. Pappa kom för att hjälpa mig att flytta och jag fick städa undan alltihop. Han stannade två nätter. Så jag tog dem inte. Då. Och sedan, när han hade åkt, fortsatte jag att inte ta dem.
Och det har gått fint. Eller, det har gått tankfullt. Men det är skönt, jag står på marken med fötterna och det känns som jord, om ni hänger med i analogierna här. Jag känner spontanitet och iver och till och med flirtnerven har vaknat till litegrann (ikea igår, spårvagnen idag, och hon den där fina som jag nog tänker ha som span ett tag, kanske).
Men dagarna blir kortare. Dels för att jag sover mer och bättre, dels för att allt tar lite mer tid som det känns, och för att tid går åt till att hantera allt det där jag inte har behövt hantera för att det har varit bortblockerat. Jag vet inte om det beror mest på o-pillren, flytten eller den allmänna dekadensen. Jag kan inte göra en sak åt gången, bara tre eller tretton eller ingen. Jag svänger mer, helt enkelt. På gott och ont.
För det är klart att det är tryggt och bra att hoppa omkring på kryckor när man har brutit benet men förr eller senare måste man lägga bort dem och börja gå igen. Eller man måste ju inte, men man vinner helt klart på det för man kan skutta och springa bättre utan. Och jag vill skutta och springa, för jag är en skuttande och springande person och jag har saknat mig och allt.
Och okej. Tablettkartongerna, -burkarna och -kartorna ligger i sin låda, och jag tänker inte göra mig av med dem. Men lådan ligger i ett skåp och där ska den få ligga. Hejdå, säger jag. Och här ligger livet, etc.
Växa. Släppa taget.
Jag undrar hur tunn den här isen är.
Och det har gått fint. Eller, det har gått tankfullt. Men det är skönt, jag står på marken med fötterna och det känns som jord, om ni hänger med i analogierna här. Jag känner spontanitet och iver och till och med flirtnerven har vaknat till litegrann (ikea igår, spårvagnen idag, och hon den där fina som jag nog tänker ha som span ett tag, kanske).
Men dagarna blir kortare. Dels för att jag sover mer och bättre, dels för att allt tar lite mer tid som det känns, och för att tid går åt till att hantera allt det där jag inte har behövt hantera för att det har varit bortblockerat. Jag vet inte om det beror mest på o-pillren, flytten eller den allmänna dekadensen. Jag kan inte göra en sak åt gången, bara tre eller tretton eller ingen. Jag svänger mer, helt enkelt. På gott och ont.
För det är klart att det är tryggt och bra att hoppa omkring på kryckor när man har brutit benet men förr eller senare måste man lägga bort dem och börja gå igen. Eller man måste ju inte, men man vinner helt klart på det för man kan skutta och springa bättre utan. Och jag vill skutta och springa, för jag är en skuttande och springande person och jag har saknat mig och allt.
Och okej. Tablettkartongerna, -burkarna och -kartorna ligger i sin låda, och jag tänker inte göra mig av med dem. Men lådan ligger i ett skåp och där ska den få ligga. Hejdå, säger jag. Och här ligger livet, etc.
Växa. Släppa taget.
Jag undrar hur tunn den här isen är.
Wednesday, January 31, 2007
Globus
Klumpkänsla i halsen kan tyda på sväljsvårigheter etc säger de i skolan. Jag tänker mer att det tyder på att man egentligen behöver gå hem och lägga sig i sängen och skita i allt ett tag. Men det går ju inte.
Jag har fortfarande inget internet, men det kommer. Väl. Någon gång. Ingenting fungerar riktigt så jag är inte förvånad.
Nu är det strax föreläsning, hejdå.
Jag har fortfarande inget internet, men det kommer. Väl. Någon gång. Ingenting fungerar riktigt så jag är inte förvånad.
Nu är det strax föreläsning, hejdå.
Friday, January 26, 2007
Vemod
Pappa är här. Vi har ätit gôtt mos på Jonsborgs och nu har han somnat på min säng efter att ha upptäckt Anna Ternheim ("oj, är hon norsk?"). Två semlor står i kylen. Imorgon är det flyttlass. Hejdå fina huset...
Thursday, January 25, 2007
Nostalgichockvarning
Plötsligt en dag ringer B, en folkhögskolevän, och att döma av hur bra det flyter är det svårt att tro att vi inte har pratat med varandra på över ett år. Vi bodde vägg i vägg ett tag. Hon och T spelade gitarr och sjöng på andra sidan, och jag och dåvarande flickvännen ringde upp inifrån mig (man kunde göra det hur mycket som helst för det var gratis att ringa inom skolan) och beställde Aerosmiths "I don't wanna miss a thing" för vi var så jäkla kära. Sedan låg vi hand i hand och lyssnade och fnittrade.
En del helger var nästan alla borta från skolan. Då gick vi promenad på isen, kokade nyponsoppa och satt i soffan och planerade kupper i min kartbok. Sedan kom J, som alltid var sorgsen och alltid blev glad och förvånad när någon brydde sig om att vara med honom. Han bodde egentligen i en by i Västerbotten och brukade ha med sig en massa vacuumförpackad palt när han hade varit hemma.
En del helger var nästan alla borta från skolan. Då gick vi promenad på isen, kokade nyponsoppa och satt i soffan och planerade kupper i min kartbok. Sedan kom J, som alltid var sorgsen och alltid blev glad och förvånad när någon brydde sig om att vara med honom. Han bodde egentligen i en by i Västerbotten och brukade ha med sig en massa vacuumförpackad palt när han hade varit hemma.
Wednesday, January 24, 2007
Tugga och svälj
När jag kom in på biblioteket i eftermiddags upptäckte jag att mina böcker fyllde halva reservationshyllan - och ändå saknas det fortfarande en hel del i min hög.
(Jag undrar vad kalaset hade gått på om jag hade köpt alltihop istället.)
Det är alltid galet besvärligt att få tag på rätt böcker. Universitetsbiblioteket har ett ex eller två som man får slåss om och bokhandlarna i stan tar inte in vår kurslitteratur eftersom vi är så få på utbildningen (och/eller för att institutionen inte skickar dit sina listor ordentligt). Internetbokhandlarna brukar ha en leveranstid som är så lång att kursen är slut innan man hinner få det man beställt, såtillvida att man inte chansar och beställer långt innan kursen börjar. Om de ens har böckerna. "Swallowing disorders" (det är den översta i min hög, UB:s enda hemlåningsbara exemplar i rätt upplaga - det finns ett av en tidigare också) går bara att köpa om man beställer den direkt från förlaget i USA, säger några av mina mer köp-insatta klasskamrater.
Fast samtidigt känns det ändå ganska tufft och proffsigt att få läsa böcker som är så specialiserade att de knappt finns att få tag på. Tänk, en hel bok som handlar enbart om hur man sväljer, liksom. Hur konstigt är inte det?
(Jag undrar vad kalaset hade gått på om jag hade köpt alltihop istället.)
Det är alltid galet besvärligt att få tag på rätt böcker. Universitetsbiblioteket har ett ex eller två som man får slåss om och bokhandlarna i stan tar inte in vår kurslitteratur eftersom vi är så få på utbildningen (och/eller för att institutionen inte skickar dit sina listor ordentligt). Internetbokhandlarna brukar ha en leveranstid som är så lång att kursen är slut innan man hinner få det man beställt, såtillvida att man inte chansar och beställer långt innan kursen börjar. Om de ens har böckerna. "Swallowing disorders" (det är den översta i min hög, UB:s enda hemlåningsbara exemplar i rätt upplaga - det finns ett av en tidigare också) går bara att köpa om man beställer den direkt från förlaget i USA, säger några av mina mer köp-insatta klasskamrater.
Fast samtidigt känns det ändå ganska tufft och proffsigt att få läsa böcker som är så specialiserade att de knappt finns att få tag på. Tänk, en hel bok som handlar enbart om hur man sväljer, liksom. Hur konstigt är inte det?
Tuesday, January 23, 2007
Flyttnytt
Pappa ringer och berättar att skåpbilen vi ska hyra har varit inblandad i ett rån, men att det inte är någon fara för de ska ordna det. Vi ska få skjuts till en annan mack för att hämta en annan bil, men han har glömt bort vad den macken heter och var den ligger. Spännande.
Monday, January 22, 2007
Idag ska vi prata om alkohol
På högstadiet och gymnasiet var jag hängiven nykterist och till och med medlem i UNF ett tag. Jag tänkte att jag minsann kunde ha roligt och vara mig själv utan alkohol och att hela grejen med att dricka var ganska fånig. Jag förstod aldrig poängen med att hälla i sig ett gift helt frivilligt – det gick liksom inte alls ihop med min världsbild. Dessutom var jag livrädd för att spy (det är jag fortfarande). Och så tänkte jag litegrann att "damn it, om jag testar det där så kommer jag att fastna".
Fuckit, säger jag nu, och skålar med mig själv framför datorn. Det är jag värd, för idag har jag fixat så det löser sig med lägenheten och inflyttning och shit. Det var bra gjort av mig.
(Jag har även skolkat [så mycket man nu kan skolka från en föreläsning som inte är obligatorisk] för att titta på möbler, men sedan hade Myrorna inga fina möbler så jag köpte tröjor istället. Det var jag också värd. Heja, heja.)
Fuckit, säger jag nu, och skålar med mig själv framför datorn. Det är jag värd, för idag har jag fixat så det löser sig med lägenheten och inflyttning och shit. Det var bra gjort av mig.
(Jag har även skolkat [så mycket man nu kan skolka från en föreläsning som inte är obligatorisk] för att titta på möbler, men sedan hade Myrorna inga fina möbler så jag köpte tröjor istället. Det var jag också värd. Heja, heja.)
Sunday, January 21, 2007
Skillnaden på att nämnas och att genomsyra
Idag hade jag tråkigt och satt och spanade i tevetablån och hittade plötsligt det här:
Titta, titta, det där måste jag ju se, tänkte jag – för om två brudar är ihop i ett teveprogram utan att fokus ligger på att de är just två brudar så är det alltid en bra och befriande grej, och i ett program som riktar sig till högstadieungdomar och är tänkt att kunna användas i skolan är det om möjligt ännu viktigare än annars. Dock brukar ju även de mest seriösa och i övrigt genomtänkta program ha en tendens att till slut trilla in på det vanliga "jamen det måste ju vara jobbigt att vara homosexuell och hur tog era föräldrar det egentligen?", så det var med stor spänning jag satte igång rätt kanal. Och höll andan.
Det började med att två tjejer fick skriva ned vad de tänkte att killar tänkte om tjejer, samtidigt som två killar fick skriva ned vad de tänkte att tjejer tänkte om killar, och sedan satt de allihop i ett skolcafé och jämförde och fnittrade. Det handlade mest om vilken slags killar tjejer vill ha och vilken slags tjejer killar vill ha. Fint, säkert – för dem. Men inget av det gick att applicera på mig och inget av det hade heller gått att applicera på mig-när-jag-var-15.
Sedan fortsatte det i samma spår (en kille fick lukta sig fram till sin flickvän och vice versa, typ), ända tills reportaget om Karolina och Freja startade efter dryga 20 minuter. Det var ett fint inslag – men det var liksom tre lösryckta minuter som inte alls hängde ihop med resten av programmet. Två kloka, genomtänkta femtonåriga flator (?) satt i ett kök och pratade om saker som till exempel hur man kan veta att man fortfarande är kär fastän man bor långt ifrån varandra och träffas sällan. Sedan fick de till och med pussas lite oskyldigt i slutet utan att det klipptes bort och utan att någon påpekade att de var två tjejer och att det är helt okej ändå. Det var avdramatiserat och uträknat ickenormativt – precis ett sånt reportage som det skulle behövas tusen stycken av. I alla kanaler. Varje dag.
Problemet är bara att det inte fanns någon som helst heteronorms-medvetenhet bakom resten av programmet. Och ännu mer syftet man kan ana, den där eviga ursäkten – "titta, nu har vi varit duktiga och medvetna och gjort det här med homosexualitet jättebra så nu kan vi strunta i det i resten av programserien". Det är så lätt att fuska sig ur, och sedan sitter homo- och bi-kidsen där i sina hormonstinna högstadieklassrum och lyssnar på heterorösterna som pratar över huvudet på dem om saker som inte rör dem. Tills reportaget kommer och klasskamraterna börjar fnissa och peka och överrösta alltihop. Precis som jag satt – för snart tio år sedan.
Det går att göra ickeheteronormativa ungdomsprogram om sex, kärlek och relationer. Det är bara det att ingen orkar göra det – för normtänkande överhuvudtaget är en utmaning för vem som helst. Det är det för mig med (jag är till exempel smärtsamt medveten om att jag spontant utgår från att tjejerna var homo och inte bi). Men det är värt det, jag lovar.
Ramp - Kunskapskanalen 18.45-19:15
Sex, kärlek och relationer. Eva Röse och Jonas Leksell pratar om förhållanden, att bli ihop och göra slut. Vi träffar Karolina och Freja som är nyförälskade, men bor 55 mil från varandra. Dessutom kollar programledaren Emil Nikkhah om man kan lukta sig till sin partner. Del 3 av 8. Även 27/1 i K. Text-tv sid 793
Titta, titta, det där måste jag ju se, tänkte jag – för om två brudar är ihop i ett teveprogram utan att fokus ligger på att de är just två brudar så är det alltid en bra och befriande grej, och i ett program som riktar sig till högstadieungdomar och är tänkt att kunna användas i skolan är det om möjligt ännu viktigare än annars. Dock brukar ju även de mest seriösa och i övrigt genomtänkta program ha en tendens att till slut trilla in på det vanliga "jamen det måste ju vara jobbigt att vara homosexuell och hur tog era föräldrar det egentligen?", så det var med stor spänning jag satte igång rätt kanal. Och höll andan.
Det började med att två tjejer fick skriva ned vad de tänkte att killar tänkte om tjejer, samtidigt som två killar fick skriva ned vad de tänkte att tjejer tänkte om killar, och sedan satt de allihop i ett skolcafé och jämförde och fnittrade. Det handlade mest om vilken slags killar tjejer vill ha och vilken slags tjejer killar vill ha. Fint, säkert – för dem. Men inget av det gick att applicera på mig och inget av det hade heller gått att applicera på mig-när-jag-var-15.
Sedan fortsatte det i samma spår (en kille fick lukta sig fram till sin flickvän och vice versa, typ), ända tills reportaget om Karolina och Freja startade efter dryga 20 minuter. Det var ett fint inslag – men det var liksom tre lösryckta minuter som inte alls hängde ihop med resten av programmet. Två kloka, genomtänkta femtonåriga flator (?) satt i ett kök och pratade om saker som till exempel hur man kan veta att man fortfarande är kär fastän man bor långt ifrån varandra och träffas sällan. Sedan fick de till och med pussas lite oskyldigt i slutet utan att det klipptes bort och utan att någon påpekade att de var två tjejer och att det är helt okej ändå. Det var avdramatiserat och uträknat ickenormativt – precis ett sånt reportage som det skulle behövas tusen stycken av. I alla kanaler. Varje dag.
Problemet är bara att det inte fanns någon som helst heteronorms-medvetenhet bakom resten av programmet. Och ännu mer syftet man kan ana, den där eviga ursäkten – "titta, nu har vi varit duktiga och medvetna och gjort det här med homosexualitet jättebra så nu kan vi strunta i det i resten av programserien". Det är så lätt att fuska sig ur, och sedan sitter homo- och bi-kidsen där i sina hormonstinna högstadieklassrum och lyssnar på heterorösterna som pratar över huvudet på dem om saker som inte rör dem. Tills reportaget kommer och klasskamraterna börjar fnissa och peka och överrösta alltihop. Precis som jag satt – för snart tio år sedan.
Det går att göra ickeheteronormativa ungdomsprogram om sex, kärlek och relationer. Det är bara det att ingen orkar göra det – för normtänkande överhuvudtaget är en utmaning för vem som helst. Det är det för mig med (jag är till exempel smärtsamt medveten om att jag spontant utgår från att tjejerna var homo och inte bi). Men det är värt det, jag lovar.
Saturday, January 20, 2007
Vinter över ån/Nej se det snöar
Idag blev det vinter, men det gick över och nu är det bara storm eller något (igen). Snö i Göteborg betyder dock inte att man kan gå ut och kasta sig i en driva bäst man vill, utan mer att man måste komma ihåg att man äger ett par stövlar. Shit, vad blöt jag blev.
Friday, January 19, 2007
En slående likhet
(Nu har jag skrivit en rapport.)
Och nu måste alla som är pryda blunda, för man behöver inte ens ha snuskig fantasi för det här:
Där uppe - d.v.s. larynx (=struphuvudet) med stämband o.s.v:
Där nere:
Det är så att man kan sitta och fnittra åt sig själv av bara tanken.
(Jo, jag är precis så labil som jag låter.)
Och nu måste alla som är pryda blunda, för man behöver inte ens ha snuskig fantasi för det här:
Där uppe - d.v.s. larynx (=struphuvudet) med stämband o.s.v:
Där nere:
Det är så att man kan sitta och fnittra åt sig själv av bara tanken.
(Jo, jag är precis så labil som jag låter.)
Det mörknar över ån och över TV-tablån och det är leda och slentrian
...Men man kan inte bara bestämma att allt ska vara bra bara sådär, för det finns inget "ge upp" för hur ger man upp? Det finns inget att ge upp.
Det är en massa småbesvikelser hela tiden och det är liksom inget flyt på någonting. Jag tror att jag kanske håller på att tappa kontrollen litegrann och borde ge mig själv semester, men när fasen då? Man måste springa hela tiden annars går det inte.
Nu vill jag ha öl, gimme. Men jag måste skriva en rapport. Idag. Nu.
Det är en massa småbesvikelser hela tiden och det är liksom inget flyt på någonting. Jag tror att jag kanske håller på att tappa kontrollen litegrann och borde ge mig själv semester, men när fasen då? Man måste springa hela tiden annars går det inte.
Nu vill jag ha öl, gimme. Men jag måste skriva en rapport. Idag. Nu.
Thursday, January 18, 2007
Let go
Förråden börjar sina. Det är dags att hitta på ett nytt steg. Kanske sluta med det här jävla dravlet jag är så utled less less less. Titta, här är jag, naken. Det är bara nån vecka kvar på frikorten - jag hinner inte ens få en läkartid. Mitt år har gått, tiden är ute. Fritt fram, vit flagg. Nu ger jag upp. Nu blir allt bra,. Allt måste blir bra,.§§§§Det måste bli bra.
Tuesday, January 16, 2007
Flyttkartongsexpeditionen
Idag lekte jag och Y tycka-om-samma-saker-på-IKEA-leken. Den går till såhär att man går runt hela affären och pillar på allt som är turkost eller lila eller har fina blommor på sig och suckar längtande, helst samtidigt.
"Åh, titta vilken fin!"
"Ja, och titta den här då!"
"Ja, det var ju precis den jag pekade på!"
Repeat x100. Ahh, en stilfrände.
"Åh, titta vilken fin!"
"Ja, och titta den här då!"
"Ja, det var ju precis den jag pekade på!"
Repeat x100. Ahh, en stilfrände.
Monday, January 15, 2007
Dagvild
Det känns som om det är fredag, vilket är ganska dåligt på en måndag tror jag.
Idag på universitetet fick vi lära oss att man har tre musslor och en cykel i näsan. Och att nya förkylningsvirus skulle kunna vara en slags invasion från rymden.
Jo, på riktigt.
Idag på universitetet fick vi lära oss att man har tre musslor och en cykel i näsan. Och att nya förkylningsvirus skulle kunna vara en slags invasion från rymden.
Jo, på riktigt.
Sunday, January 14, 2007
Hur man uppfyller en vision
Idag pratade vi om visioner. Det var vi gaystudenter, kristna studentrörelsen och lite lösryckta veganer och frihetliga socialister, typ. Och konstruktiva samtal och likhetssökande istället för de där eviga argumentationstävlingarna man hade kunnat ha.
Jag lärde mig saker: Det är tufft när någon plötsligt formulerar något man har tänkt på men aldrig så noga att man har satt ord på det. Som att en tjej - jag minns inte vad hon hette - nyss hade pratat med en somalier som sagt "nu bombar de oss, som om vi inte var människor". Hennes vision var en global vision om att alla ska få vara människor. Och E frågade henne om det var en antikapitalistisk vision. "Nej, det tror jag inte. Kapitalism kanske är en faktor i det men jag tror att samma problem skulle kunna finnas kvar i en icke-kapitalistisk värld."
Det handlar om att se ett problem, att vilja lösa det och att fråga sig vilken värld det inte skulle kunna finnas kvar i. Och att sedan skapa den världen istället för att måla upp en fiende (som t.ex. kapitalismen) och slåss mot den som om det var någons särskilds fel (d.v.s. någon annans fel) och inte världen det är fel på.
Jag lärde mig saker: Det är tufft när någon plötsligt formulerar något man har tänkt på men aldrig så noga att man har satt ord på det. Som att en tjej - jag minns inte vad hon hette - nyss hade pratat med en somalier som sagt "nu bombar de oss, som om vi inte var människor". Hennes vision var en global vision om att alla ska få vara människor. Och E frågade henne om det var en antikapitalistisk vision. "Nej, det tror jag inte. Kapitalism kanske är en faktor i det men jag tror att samma problem skulle kunna finnas kvar i en icke-kapitalistisk värld."
Det handlar om att se ett problem, att vilja lösa det och att fråga sig vilken värld det inte skulle kunna finnas kvar i. Och att sedan skapa den världen istället för att måla upp en fiende (som t.ex. kapitalismen) och slåss mot den som om det var någons särskilds fel (d.v.s. någon annans fel) och inte världen det är fel på.
Friday, January 12, 2007
Come back, come back and haunt me
Första gången jag hörde det där med att aldrig-veta-bäst och att aldrig-ta-plats var i mellanstadiet, gissningsvis i fyran eller femman. Jag och mina föräldrar var där på utvecklingssamtal. Utvecklingssamtalen var alltid en plåga, för jag hatade de eviga uppmaningarna om att vara mer social och leka med de andra barnen. (Jag tyckte inte om de andra barnen och de tyckte inte om mig - men jag ville ju ändå.)
Fram tills dess hade jag alltid varit hyfsat framåt och tagit för mig av vad som erbjöds. Jag var duktig i skolan och bad ofta om extrauppgifter som jag sedan glatt gjorde, även om de sällan var några direkta utmaningar de heller. Antagligen betraktades jag som ett pedagogiskt problem - kunskapen bara rann in på första försöket och sedan satt jag och gapade efter mer. På en gång. Man skulle lätt ha kunnat sysselsätta en egen lärare bara med att passa upp på mig.
(Om jag kunde gå tillbaka dit nu så skulle jag ta mig-själv-tio-år i handen och säga "kom, nu går vi till rektorn och ser till att du blir uppflyttad en klass".)
Fröken, som hette Kerstin, berättade att jag var jätteduktig i alla ämnen. Och att jag borde satsa mer på att öva på att umgås med de andra istället. Och så påpekade hon att jag skulle få kompisar och att allt skulle bli mycket bättre om jag bara slutade visa att jag var så duktig. För de andra kunde ju bli avundsjuka. För vi vet ju ändå att du är duktig, du och jag, tyckte hon.
Och jag ville ju ha kompisar - självklart ville jag det. Så jag slutade säga till när jag var klar med en uppgift, och slutade räcka upp handen i klassrummet när det ställdes frågor. Jag satt och skrev engelskaglosorna ett varv till, fast med pennan en bit ovanför papperet. Bläddrade igenom läseboken utan att läsa. Lekte maskerad. Och så fortsatte jag ända tills någon gång på gymnasiet.
Fuck you, Kerstin.
Fram tills dess hade jag alltid varit hyfsat framåt och tagit för mig av vad som erbjöds. Jag var duktig i skolan och bad ofta om extrauppgifter som jag sedan glatt gjorde, även om de sällan var några direkta utmaningar de heller. Antagligen betraktades jag som ett pedagogiskt problem - kunskapen bara rann in på första försöket och sedan satt jag och gapade efter mer. På en gång. Man skulle lätt ha kunnat sysselsätta en egen lärare bara med att passa upp på mig.
(Om jag kunde gå tillbaka dit nu så skulle jag ta mig-själv-tio-år i handen och säga "kom, nu går vi till rektorn och ser till att du blir uppflyttad en klass".)
Fröken, som hette Kerstin, berättade att jag var jätteduktig i alla ämnen. Och att jag borde satsa mer på att öva på att umgås med de andra istället. Och så påpekade hon att jag skulle få kompisar och att allt skulle bli mycket bättre om jag bara slutade visa att jag var så duktig. För de andra kunde ju bli avundsjuka. För vi vet ju ändå att du är duktig, du och jag, tyckte hon.
Och jag ville ju ha kompisar - självklart ville jag det. Så jag slutade säga till när jag var klar med en uppgift, och slutade räcka upp handen i klassrummet när det ställdes frågor. Jag satt och skrev engelskaglosorna ett varv till, fast med pennan en bit ovanför papperet. Bläddrade igenom läseboken utan att läsa. Lekte maskerad. Och så fortsatte jag ända tills någon gång på gymnasiet.
Fuck you, Kerstin.
Thursday, January 11, 2007
En subbas dagbok
Den här dagen började med ett smakprov på den sociala inkompetens som har genomsyrat hela den här veckan. Den ende mannen i vår lilla trepersonersgrupp kom in genom dörren - försenad, precis som han varit till i princip varenda tid vi haft att passa. Telefonen ringde strax, handledaren svarade och hummade och lade på och meddelade sedan att Mannen var inkallad till avdelningschefen, genast. Han lämnade oss.
Efter att jag och Y hade installerat oss bakom envägsglasrutan (och morgonens första patient satt sig tillrätta på andra sidan) kom Mannen tillbaka, satte sig ned på sin stol och tog på sig hörlurarna. Stämningen var tryckt, men ändå inte mer tryckt än den varit de tidigare dagarna. Det hela skulle så småningom brisera i en stor sista dagen-final - fast det visste vi inte än.
För det visste vi inte förrän under patientmöte #2 när det plötsligt började brusa och skrapa i mina lurar. Jag skruvade till kontakten så den satt ordentligt i uttaget igen och stirrade stint på Y som satt och virkade ihop sin hörlurssladd med en bit av min. Vi sade några ord om saken och skrattade väl kanske, och plötsligt fräste Mannen till: "NI KAN VÄL VARA LITE TYSTA!!"
Jag sade åt honom att vi försökte reda ut sladdarna så att jag skulle höra igen och att jag inte tyckte att han hade mandat att direkt skälla på saken i och med att han inte varit särskilt störningsskuldfri själv heller. (Senkomning, tidiggåning och ogiltig frånvaro där både jag, Y och handledarna suttit frågande och väntat på honom. Om och om igen.)
Han sade att jag var en jävla subba och jävligt tråkig och sedan malde han vidare, men då lyssnade jag inte för jag var upptagen med att tysta ned honom med ett "vi kan ta det här sen, vi kan ta det här sen". Sedan tog det väl en halvtimme eller så tills handledaren var klar med patienten (jag andades, andades, andades, förberedde, blev arg, insåg att jag inte är den som låtsas som ingenting, blev ledsen och förvirrad) och när det var klart försökte Mannen smita ut genom dörren. Jag bad honom stanna kvar, väntade tills vi var ensamma och frågade sedan om han hade menat vad han sade och om han hade något mer att säga.
Det hade han.
Han ställde sig lätt framåtlutad över mig (jag satt kvar på min stol) och såg på mig med sin ondaste blick (med inbakad rädsla - han ser alltid rädd ut).
Jag är äcklig, det har han tyckt ända sen första skoldagen för 1½ år sedan. Och jag är så ful att man mår illa av att se på mig. Jag är en besserwisser som alltid ska ha sista ordet i varje diskussion, både i helklass och i smågrupp (inte för att vi har grupparbetat ihop, men) och det är han säker på att andra också tycker. Jag ska alltid hävda mig och låtsas att jag är bäst. Jag är oartig och otrevlig och svarar inte när han hälsar på mig i korridoren och frågar vad jag har gjort i helgen (fast det gör han inte, och dessutom är han inte ett dugg intresserad av det - det sade han också). Jag är en subba, helt enkelt. Och jävligt tråkig, som sagt. Vidrig, faktiskt. Är jag.
Och jag satt där och tänkte "oh no, det här är inte på riktigt, han gör verkligen en parodi på sig själv, ska jag skratta eller gråta, vad ska jag göra?" och så skärpte jag till mig, gav honom saklig och objektiv kritik för hur han hanterat sin frånvaro under veckan utan förklaring. Hur han åtminstone kunde ha meddelat handledaren eller oss om att han inte tänkt komma tillbaka på resten av dagen igår när han plöstligt stormade ut, tyckte jag. Det är liksom vanlig artighet. (Hans i övrigt mansgrisiga uppförande brydde jag mig inte om att nämna - det kändes som ett totalt omöjligt projekt.)
Han sade att han hade rätt att komma sent och att jag inte skulle lägga mig i för vi kunde ju göra samma saker i alla fall. (Förutom att vi fick sitta och vänta en kvart på att han ska komma efter varje rast, o.s.v.)
Sedan försökte han gå.
Jag sade höpphöpphöpp, och påpekade att han inte känner mig, och att han kanske borde akta sig för att dra förhastade slutsatser om min person. Särskilt om han nu påstår sig vilja vara tjenis med mig och få veta vad jag har gjort i helgen.
Han avbröt mig med något mummel (vilket jag hanterade genom att på klassiskt feministiskt manér vägra att låta mig kuvas, heja mig!), ställde sig sådär framåtlutad igen och sade att han inte bryr sig och att han har rätt att komma sent. Och att jag ju som sagt är en subba.
Jag förklarade att jag inte tycker att man måste vara bästis med alla bara för att man går i samma klass, men att det ju är bra om man kan vistas i samma rum utan att behöva kalla varandra för fula saker.
Sedan gick han, och jag tänkte "helvete".
---
Möjliga förklaringar:
Jag såg en stor jagärensubba-ångestkväll framför mig. Men när man äter gröt på golvet blir allt mycket bättre. Remember: Gröt. Golv. Sällskap. Det är the shit, så att säga.
Efter att jag och Y hade installerat oss bakom envägsglasrutan (och morgonens första patient satt sig tillrätta på andra sidan) kom Mannen tillbaka, satte sig ned på sin stol och tog på sig hörlurarna. Stämningen var tryckt, men ändå inte mer tryckt än den varit de tidigare dagarna. Det hela skulle så småningom brisera i en stor sista dagen-final - fast det visste vi inte än.
För det visste vi inte förrän under patientmöte #2 när det plötsligt började brusa och skrapa i mina lurar. Jag skruvade till kontakten så den satt ordentligt i uttaget igen och stirrade stint på Y som satt och virkade ihop sin hörlurssladd med en bit av min. Vi sade några ord om saken och skrattade väl kanske, och plötsligt fräste Mannen till: "NI KAN VÄL VARA LITE TYSTA!!"
Jag sade åt honom att vi försökte reda ut sladdarna så att jag skulle höra igen och att jag inte tyckte att han hade mandat att direkt skälla på saken i och med att han inte varit särskilt störningsskuldfri själv heller. (Senkomning, tidiggåning och ogiltig frånvaro där både jag, Y och handledarna suttit frågande och väntat på honom. Om och om igen.)
Han sade att jag var en jävla subba och jävligt tråkig och sedan malde han vidare, men då lyssnade jag inte för jag var upptagen med att tysta ned honom med ett "vi kan ta det här sen, vi kan ta det här sen". Sedan tog det väl en halvtimme eller så tills handledaren var klar med patienten (jag andades, andades, andades, förberedde, blev arg, insåg att jag inte är den som låtsas som ingenting, blev ledsen och förvirrad) och när det var klart försökte Mannen smita ut genom dörren. Jag bad honom stanna kvar, väntade tills vi var ensamma och frågade sedan om han hade menat vad han sade och om han hade något mer att säga.
Det hade han.
Han ställde sig lätt framåtlutad över mig (jag satt kvar på min stol) och såg på mig med sin ondaste blick (med inbakad rädsla - han ser alltid rädd ut).
Jag är äcklig, det har han tyckt ända sen första skoldagen för 1½ år sedan. Och jag är så ful att man mår illa av att se på mig. Jag är en besserwisser som alltid ska ha sista ordet i varje diskussion, både i helklass och i smågrupp (inte för att vi har grupparbetat ihop, men) och det är han säker på att andra också tycker. Jag ska alltid hävda mig och låtsas att jag är bäst. Jag är oartig och otrevlig och svarar inte när han hälsar på mig i korridoren och frågar vad jag har gjort i helgen (fast det gör han inte, och dessutom är han inte ett dugg intresserad av det - det sade han också). Jag är en subba, helt enkelt. Och jävligt tråkig, som sagt. Vidrig, faktiskt. Är jag.
Och jag satt där och tänkte "oh no, det här är inte på riktigt, han gör verkligen en parodi på sig själv, ska jag skratta eller gråta, vad ska jag göra?" och så skärpte jag till mig, gav honom saklig och objektiv kritik för hur han hanterat sin frånvaro under veckan utan förklaring. Hur han åtminstone kunde ha meddelat handledaren eller oss om att han inte tänkt komma tillbaka på resten av dagen igår när han plöstligt stormade ut, tyckte jag. Det är liksom vanlig artighet. (Hans i övrigt mansgrisiga uppförande brydde jag mig inte om att nämna - det kändes som ett totalt omöjligt projekt.)
Han sade att han hade rätt att komma sent och att jag inte skulle lägga mig i för vi kunde ju göra samma saker i alla fall. (Förutom att vi fick sitta och vänta en kvart på att han ska komma efter varje rast, o.s.v.)
Sedan försökte han gå.
Jag sade höpphöpphöpp, och påpekade att han inte känner mig, och att han kanske borde akta sig för att dra förhastade slutsatser om min person. Särskilt om han nu påstår sig vilja vara tjenis med mig och få veta vad jag har gjort i helgen.
Han avbröt mig med något mummel (vilket jag hanterade genom att på klassiskt feministiskt manér vägra att låta mig kuvas, heja mig!), ställde sig sådär framåtlutad igen och sade att han inte bryr sig och att han har rätt att komma sent. Och att jag ju som sagt är en subba.
Jag förklarade att jag inte tycker att man måste vara bästis med alla bara för att man går i samma klass, men att det ju är bra om man kan vistas i samma rum utan att behöva kalla varandra för fula saker.
Sedan gick han, och jag tänkte "helvete".
---
Möjliga förklaringar:
- Han är en 40-årig mansgris; jag är en ung tjej som inte är som eller ser ut som en ung tjej ska vara och göra.
- Han är homofob, och chockad av att jag just visat mig vara o-hetero, för eftersom han inte pratar med någon eller någonsin deltar i rastfikor så kan han inte ha fått nys om faktum förrän nyligen, under en högljudd diskussion om kurslitteratur. Det kanske var lite chockerande för stackarn. (Och "ful" och "vidrig" känns som klassiska homofob-duäringenriktigkvinna-detärfelpådig-jagärrätt-reaktioner.)
- Det ligger någonting i vad han säger (besserwissergrejen och taförmycketplats-grejen har sagts förr).
- Han är helt enkelt socialt inkompetent, ännu mer än man kunde tro.
Jag såg en stor jagärensubba-ångestkväll framför mig. Men när man äter gröt på golvet blir allt mycket bättre. Remember: Gröt. Golv. Sällskap. Det är the shit, så att säga.
It could happen here today
Jag måste. måste.måste. sova
sova.siva.suva.supa.
Ahh, någon borde plinga på dörren precis nu och säga "hej, har du te?".
(Citat: Cranberries - Saving grace)
Can you hold on while I take hold of myself
Can you hold on while I take hold of myself
sova.siva.suva.supa.
Ahh, någon borde plinga på dörren precis nu och säga "hej, har du te?".
(Citat: Cranberries - Saving grace)
Tuesday, January 09, 2007
(utan titel, ~2000)
vänskap i en termos
och (om du vill) knallpulver
vi tömmer den i snön
vid sidan av cykelvägen
för knähundarna att kissa på
Poesi
En gång levde jag poesi. Nu är allting långt borta.
Men idag hade jag nostalgitripp och raderade saker från ett litterärt community jag älskade en gång. Så här får ni ett poem från kanske någon gång jättelängesen jagvetinte 2001 kanske.
Det är ju så där det är
Och jag kunde skriva, det kunde jag. Det är därför jag är här där jag är idag. Jag och alla mina öglor. Och åh åh åh allting är så fint och jag var ett geni när jag var sexton, really. Och jag vill ta hit mig-själv-sexton-år och hålla om mig tills inget mera ont får ske, nu ska inget mera ont få ske, säg mig att du lovar mig det. Och flatnovellen med fläkttrummorna på taket, den jag blev hissad till skyarna för. Och som kirrade mitt MVG i tre olika ämnen.
Jag undrar om jag behöver skriva igen. Eller så behöver jag bara läsa. Det kanske är det jag behöver. Läsa mig.
Om ni ber snällt så kanske det finns mer.
Men idag hade jag nostalgitripp och raderade saker från ett litterärt community jag älskade en gång. Så här får ni ett poem från kanske någon gång jättelängesen jagvetinte 2001 kanske.
kuddkrig
febergråt
slemmiga regndroppar eller kanske tårar
regntårar
och åska i magen
någon gång skall jag
resa mig upp med mina pubertala
svängningar
svälja pistolerna och skratta
åt alla sagoblinda
Det är ju så där det är
Och jag kunde skriva, det kunde jag. Det är därför jag är här där jag är idag. Jag och alla mina öglor. Och åh åh åh allting är så fint och jag var ett geni när jag var sexton, really. Och jag vill ta hit mig-själv-sexton-år och hålla om mig tills inget mera ont får ske, nu ska inget mera ont få ske, säg mig att du lovar mig det. Och flatnovellen med fläkttrummorna på taket, den jag blev hissad till skyarna för. Och som kirrade mitt MVG i tre olika ämnen.
Jag undrar om jag behöver skriva igen. Eller så behöver jag bara läsa. Det kanske är det jag behöver. Läsa mig.
Om ni ber snällt så kanske det finns mer.
Monday, January 08, 2007
Hej verkligheten
Idag började praktiken. Nå, det är bara en enda vecka och det är bara auskultation, men ändå. Avdelningen vi (=jag och fem klasskamrater) är på luktar illa. Vi tillbringade dagen med hörlurar bakom ett sånt där enkelriktat vittneskonfrontationsfönster.
Och det var... roligt.
Imorgon står "Dysfagi med Åsa" och "Stamning med Harriet" på schemat. Det låter lite som hå och hej med farbror Frej.
Men nu är jag hemma och det känns som om jag aldrig mer vill gå hemifrån igen.
Och det var... roligt.
Imorgon står "Dysfagi med Åsa" och "Stamning med Harriet" på schemat. Det låter lite som hå och hej med farbror Frej.
Men nu är jag hemma och det känns som om jag aldrig mer vill gå hemifrån igen.
Sunday, January 07, 2007
Att jämföra äpplen och päron
I Kanada kan kidsen nu få rätt till alla sina föräldrar även om de råkar ha tre.
I Sverige är det fortfarande inte självklart att ens få två.
Ponera följande: En kvinna drar iväg på charterresa, blir stupfull och har sex med en okänd man. När hon kommit hem upptäcker hon att hon är gravid. Hon har ingen aning om vem mannen var och minns inte varken hur han ser ut eller vad han heter, och hon kan därmed inte söka rätt på honom. Hon föder barnet och gifter sig sedan med en helt annan man. Ingen skulle någonsin ifrågasätta barnets rätt att bli adopterat av den mannen. Eller ja - kanske om han knarkar eller något, men inte med argumentet att den biologiske fadern är okänd...
(Om kvinnan däremot är gift med den mannen sedan innan men istället har vänsterprasslat på chartern så behövs det inte ens något adoptionsförfarande. Mannen hon är gift med anses automatiskt vara far till barnet oavsett om han är det biologiskt eller inte, om inte paret aktivt påpekar något annat.)
Men man kan låtsas att Nederländerna (och barnen) så småningom kommer att ta över världen - då känns allting plötsligt lite bättre.
I Sverige är det fortfarande inte självklart att ens få två.
Ponera följande: En kvinna drar iväg på charterresa, blir stupfull och har sex med en okänd man. När hon kommit hem upptäcker hon att hon är gravid. Hon har ingen aning om vem mannen var och minns inte varken hur han ser ut eller vad han heter, och hon kan därmed inte söka rätt på honom. Hon föder barnet och gifter sig sedan med en helt annan man. Ingen skulle någonsin ifrågasätta barnets rätt att bli adopterat av den mannen. Eller ja - kanske om han knarkar eller något, men inte med argumentet att den biologiske fadern är okänd...
(Om kvinnan däremot är gift med den mannen sedan innan men istället har vänsterprasslat på chartern så behövs det inte ens något adoptionsförfarande. Mannen hon är gift med anses automatiskt vara far till barnet oavsett om han är det biologiskt eller inte, om inte paret aktivt påpekar något annat.)
Men man kan låtsas att Nederländerna (och barnen) så småningom kommer att ta över världen - då känns allting plötsligt lite bättre.
Saturday, January 06, 2007
Sex and the thaimat
Fredag kväll: Två flator sitter i en säng och pratar engagerat och analytiskt om heterosexuellt sex. I flera timmar. Vi är oerhört fördomsfulla (men medvetna om det).
Sökes: Queera heteropersoner som vågar jämföra.
Sökes: Queera heteropersoner som vågar jämföra.
Friday, January 05, 2007
Be my tomtebloss
Jag tänkte bara delge er några bilder. Först kommer en gottnyttårbild från tolvslaget eller strax efter (det var lite svårt att tända tomteblossen för det blåste, så vi kanske blev försenade):
Så, god fortsättning på er. (Jag har grubblat lite över hur långt in på det nya året man kan säga så. Kanske ett par veckor. Inte för att det spelar någon roll, för jag säger det ändå inte, med undantag för just nyss, men ändå. Teoretiskt sett så borde det fungera ända tills det blir dags att säga god jul igen, d.v.s. runt nästa lucia någon gång. Men det är ju ganska länge och det är inte så i verkligheten. Man kan inte säga det i juli, till exempel.)
Sedan kommer en bild på en tokfin julklapp, ett älgaspel som står här och snurrar i detta nu, under min kvällstestund:
Aj löv jo Mary, det vet du.
Så, god fortsättning på er. (Jag har grubblat lite över hur långt in på det nya året man kan säga så. Kanske ett par veckor. Inte för att det spelar någon roll, för jag säger det ändå inte, med undantag för just nyss, men ändå. Teoretiskt sett så borde det fungera ända tills det blir dags att säga god jul igen, d.v.s. runt nästa lucia någon gång. Men det är ju ganska länge och det är inte så i verkligheten. Man kan inte säga det i juli, till exempel.)
Sedan kommer en bild på en tokfin julklapp, ett älgaspel som står här och snurrar i detta nu, under min kvällstestund:
Aj löv jo Mary, det vet du.
Wednesday, January 03, 2007
Hello Gothenburg!
Heyheyhey, allting går så bra, jag är glad. Jag satt en lång stund och tittade på min egen spegelbild i tågfönstret idag och tänkte att fasen, vilken het brud. Att vara lite sådär lagom kär i sig själv - jag jobbar på det.
Under loppet av ett resdygn träffade jag fyra människor som står/har stått mig nära på sjutton miljoner olika sätt. Den första tittade på tallrikar, den andra flög med samma flyg, den tredje sov bredvid och den fjärde åt laxrosa morotssoppa medan jag drack te. Det blev något av en resumé.
Distans.
Det finns tiotusen olika sorters distans. Den geografiska dåliga onddistansen är dåligdålig. Bäst är den mentala distansen som är lagom och hälsosam och konstruktiv. Sån som man nästan inte vågar tänka på och som nästan inte finns kanske, men sedan bara är den där, helt av sig själv. Jag kan göra vad jag vill, det behöver inte göra ont.
Göteborg hälsade välkommen hem med regn och blåst, som vanligt. Det har regnat hela hösten/vintern. Precis hela. Men det kändes som att hey, det spelar ingen roll för jag är hemma nu. I min svinkalla lägenhet (fleecetröja, tofflor) och utan knappt någon mat (yoghurt). Men det är hemma. Det är min femte bra sak med 2006, M! Göteborg har blivit hemma.
Och jag hade fått rolig post.
(Men det har aldrig känts så vemodigt att lämna hometown som det gjorde den här gången.)
Kärlek, kärlek.
Under loppet av ett resdygn träffade jag fyra människor som står/har stått mig nära på sjutton miljoner olika sätt. Den första tittade på tallrikar, den andra flög med samma flyg, den tredje sov bredvid och den fjärde åt laxrosa morotssoppa medan jag drack te. Det blev något av en resumé.
Distans.
Det finns tiotusen olika sorters distans. Den geografiska dåliga onddistansen är dåligdålig. Bäst är den mentala distansen som är lagom och hälsosam och konstruktiv. Sån som man nästan inte vågar tänka på och som nästan inte finns kanske, men sedan bara är den där, helt av sig själv. Jag kan göra vad jag vill, det behöver inte göra ont.
Göteborg hälsade välkommen hem med regn och blåst, som vanligt. Det har regnat hela hösten/vintern. Precis hela. Men det kändes som att hey, det spelar ingen roll för jag är hemma nu. I min svinkalla lägenhet (fleecetröja, tofflor) och utan knappt någon mat (yoghurt). Men det är hemma. Det är min femte bra sak med 2006, M! Göteborg har blivit hemma.
Och jag hade fått rolig post.
(Men det har aldrig känts så vemodigt att lämna hometown som det gjorde den här gången.)
Kärlek, kärlek.
Subscribe to:
Posts (Atom)
