Något av det bästa jag vet är att (efter en fin och bra kväll) cykla hem genom en stad som plötsligt är tyst och mörk och stilla, som den aldrig annars är. Och lagom sval. Och jag är lagom onykter, lagom trött, inte hungrig och lagom törstig sådär så att vattnet smakar sagolikt när jag väl är framme. Det enda som egentligen inte är bra är att tänderna är smutsiga och smakar illa, men det är liksom sekundärt.
När jag kommer upp för backen och nästan är hemma lyser det i fyra fönster av alla tusen miljoner. Ett av dem är trapphuset. Inget av dem är mitt. Jag gör ett slags filosofiskt statement där i mörkret.
Rent nattlinne, värme och säng. Ahh.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
lagom _är_ bäst. jag var lagomt pigg i morse (på riktigt) och nu är jag lagomt sugen på pizzan som kommer med katthämtarna. cassiopeia har fortsatt vara kompis med dom andra två sen du var här. fint!
Post a Comment