En gran granen granar granarna

Jag brukar inte nyhetsblogga, men nu finns det två saker jag har gått och grunnat på ett tag:

1. Det är någon som mördar granarna i Delsjön. Systematiskt. Men vem kommer på att göra något sådant, och varför? Varför är det granar och inte andra träd? Jag föreställer mig liksom någon/några vuxna människor med alldeles för lite spänning i sin vardag som smyger runt och testar hur många de kan såga i utan att någon upptäcker det. ”Du, ska vi ta en tur ikväll?” Men det är så bisarrt och jag får inte ihop det.

2. Och så håller ju personnumren på att ta slut. Det känns lite som en metanyhet men det är helt på riktigt - det är också konstigt. Hur klarade man sig egentligen innan de infördes (1947)? Och varför kan man knappt göra något alls utan dem nuförtiden (hyra film, skriva tenta, ha bankkonto, köpa saker på internet...)?

Eftersom jag inte är född i Sverige fick jag inget svenskt personnummer förrän jag var nästan tre, och när jag fick ett så fick jag ett konstigt nummer, för så var det när man var invandrare – alla andras fyra sista siffror började på 89 eller 90-nånting, för det här var Norrbotten. Mitt började med en nolla. När man gick till biblioteket med skolan var man tvungen att säga sitt nummer för att få låna, för de hade våra lånekort i en pärm bakom disken. Vi var för små för att få ansvara för dem själva. Det hände att jag låtsades att jag inte kunde mina fyra sista siffror, för de som inte kunde dem fick säga sin skola, klass och namn istället. Tänk vad rädd man kan vara för att avvika...

...Och tänk vad smart det vore att slopa den där könssiffran i personnumren helt och hållet – då skulle folk inte behöva byta nummer bara för att de bytte juridiskt kön, eller behöva råka illa ut på diverse andra sätt. Och de som inte är könsöverskridare skulle ju knappast skadas av en sådan förändring. Eller hur?

Och Mp ligger - som vanligt när det gäller queerprylar - i framkant.