Heyheyhey, allting går så bra, jag är glad. Jag satt en lång stund och tittade på min egen spegelbild i tågfönstret idag och tänkte att fasen, vilken het brud. Att vara lite sådär lagom kär i sig själv - jag jobbar på det.
Under loppet av ett resdygn träffade jag fyra människor som står/har stått mig nära på sjutton miljoner olika sätt. Den första tittade på tallrikar, den andra flög med samma flyg, den tredje sov bredvid och den fjärde åt laxrosa morotssoppa medan jag drack te. Det blev något av en resumé.
Distans.
Det finns tiotusen olika sorters distans. Den geografiska dåliga onddistansen är dåligdålig. Bäst är den mentala distansen som är lagom och hälsosam och konstruktiv. Sån som man nästan inte vågar tänka på och som nästan inte finns kanske, men sedan bara är den där, helt av sig själv. Jag kan göra vad jag vill, det behöver inte göra ont.
Göteborg hälsade välkommen hem med regn och blåst, som vanligt. Det har regnat hela hösten/vintern. Precis hela. Men det kändes som att hey, det spelar ingen roll för jag är hemma nu. I min svinkalla lägenhet (fleecetröja, tofflor) och utan knappt någon mat (yoghurt). Men det är hemma. Det är min femte bra sak med 2006, M! Göteborg har blivit hemma.
Och jag hade fått rolig post.
(Men det har aldrig känts så vemodigt att lämna hometown som det gjorde den här gången.)
Kärlek, kärlek.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Fina. (Saknar dig!)
Jag dig! <3
Välkommen hem!
Thank you, thank you.
jamen vart tog min kommentar vägen!? *muttra* Välkommen hem och kram och allt sånt är nog sammanfattningen iaf! J - den här gången då?
Blogger har varit lite instabilt på sistone så det kanske beror på det.
Tack och kram! :)
morotskräm om jag får be.
hrrrrrr.
Post a Comment