Hur man uppfyller en vision

Idag pratade vi om visioner. Det var vi gaystudenter, kristna studentrörelsen och lite lösryckta veganer och frihetliga socialister, typ. Och konstruktiva samtal och likhetssökande istället för de där eviga argumentationstävlingarna man hade kunnat ha.

Jag lärde mig saker: Det är tufft när någon plötsligt formulerar något man har tänkt på men aldrig så noga att man har satt ord på det. Som att en tjej - jag minns inte vad hon hette - nyss hade pratat med en somalier som sagt "nu bombar de oss, som om vi inte var människor". Hennes vision var en global vision om att alla ska få vara människor. Och E frågade henne om det var en antikapitalistisk vision. "Nej, det tror jag inte. Kapitalism kanske är en faktor i det men jag tror att samma problem skulle kunna finnas kvar i en icke-kapitalistisk värld."

Det handlar om att se ett problem, att vilja lösa det och att fråga sig vilken värld det inte skulle kunna finnas kvar i. Och att sedan skapa den världen istället för att måla upp en fiende (som t.ex. kapitalismen) och slåss mot den som om det var någons särskilds fel (d.v.s. någon annans fel) och inte världen det är fel på.