När jag går ut från skolan infinner sig den gamla välbekanta tomhetskänslan. Den säger ”hej, jag är ett hål, deal with me” precis som den gjorde på mellan- och högstadiet när jag gick hem på höstlov sportlov jullov och tänkte att vad fanken ska jag göra nu då? För jag mår bra av rutiner och lagom välfyllda dagar - min obefintliga självdisciplin räcker inte för att hålla mig uppe på egen hand, det är ett faktum. Och det gjorde den inte dåförtiden heller, så jag gick in för att fylla hålet med oändliga antal biblioteksböcker (jag minns särskilt ett höstlov då jag konstruerade en numerologisk kalender för flera år framöver) och nördiga intressen men det blev bara större ju mer jag försökte, så till slut slutade jag väl.
Halvvägs hem upptäcker jag att käkarna sitter ihop med varandra och att det gör ont när jag försöker dra isär dem. Ajaj. Kommer hem, slänger pasta på spisen och spatserar sedan iväg för tröstshopping precis som då, förr, med den skillnaden att jag nuförtiden faktiskt köper saker. På vägen träffar jag den där skottande mannen och blir kär i en byggnad som ser ut som en vårlök. Jag ber härmed officiellt om hjälp att identifiera den (crappy bild, jag vet - det är mobilens fel och den är skarpare och lökigare i verkligheten och inte så stor som den ser ut i jämförelse med de där husen):
Resultatet blir så småningom en ljuslykta till badrummet, en mango, örhängen samt massor av pennor. Fina, fina pennor. Men jag får inte leka med dem än för snart är det tenta.
15 comments:
(Om man eniro:ar på Positivgatan, Västra Frölunda så ligger löken precis på andra sidan Marconigatan. Den syns bra om man väljer att se kartan som flygfoto eller hybrid.)
ah, där var det?
"!" menar jag
vad jag kan se av bilden här tycker jag nästan det ser ut en del som en krokusknöl med skott på. inte så mycket tulpan som jag annars tycker är det mest lökiga...
Träffande beskrivning av sjävdisciplinen. Jag är precis likadan. Stora svårigheter att hålla mig uppe om det inte finns någon form av schema som piskar på. Men ibland går det överstyr och jag blir socialt utbränd ist'llet, bara för att jag inte kan säga nej och för att jag tycker "det är väl inte så jobbigt att träffa den här personen nu, vi ska ju ändå bara fika. Annars hade jag ju gått hem och ätit, ensam." Till saken hör att jag har ett stort behov av att vara ensam. Vissa ekvationer går helt enkelt inte ihop. En matematiker skulle väl aldrig kunna ha sådana bekymmer?
Det ser ut som någon slags mila.
Förresten sa du vettiga saker på seminariet, som folk lyssnade på. Tystnaden var stunden det tog för det Vettiga att sjunka in, och ingen kunde bemöta/utveckla eftersom de är så oupplysta. Men jag tror de fattade och tyckte "Ah, shit" iaf.
Nej, du är inte paranoid. Jag insåg att jag hade lagt upp fel bild bara. Så då gjorde jag om och tänkte att det gör inget för det är ändå ingen som kollar. Men där fick jag bita mej i tummen.
Åh tack så mycket. ^_^
Din blogg verkar intressant... Efterlyste ju nya i min blogg. ;) Ska läsa vidare lite.
Haha.. Nej, jag förstod nästan det. Jobbigt läge liksom. Men kul att du gjorde det ändå.:)
Vårlök lät bra. Ja håller på det tills ja får komma å kika live. (å ja håller mä Ylva, det du sa va bra! fånigt att den frågan fick så ynka lite tid, å dumt att vi va så många...)
vi fick förresten inte diskutera genus över huvud taget! u bestämde allt vi skulle "diskutera" - hon pratade och vi lyssnade. jag ville ju veta hur dom andra tänkte ang ganska mycket, bl.a. genus. förresten har jag fått för mig att genustänk ska finnas med i _alla_ kurser på gu - vi hade åtminstone det på kulturvetenskapen.
Det är ett värmeverk såklart..
Hur då värmeverk?
Fjärrvärme antar jag..
Post a Comment