Make Out

Allt är förgängligt och allt ska förgås. Det är kanske det som är felet med den här staden. Tiden står stilla och går hundra gånger för fort. Ingenting har hänt och allt har hänt igen och igen. Jag tänkte ett tag att jag kunde komma tillbaka någon gång och sätta bo och skaffa barn eller något och bli vuxen. Men det kommer med största sannolikhet aldrig att hända.

*

Igår besökte vi den lokala HBT-klubben på Kafelino. Det var fint, finare än de (den?) som varit tidigare och lagts ned, DJ:n var söt (och spelade bra och rolig musik) och jag kände inte igen mer än hälften av dem som var där. Och det var inte en sluten grupp av medelålders män i ena hörnet och en annan sluten grupp av innebandyflator i det andra, utan blandade folk av olika slag, och borden var tomma och dansgolvet var fullt.

En kille med milslång lugg kom fram till mig och sade "hej, jag tror att du är min kusin". "Ja, ta mig tusan!" sade jag och kom inte på att jag kanske borde fråga om han var bög förrän han redan hade gått tillbaka till de sina. Han betedde sig lite heterosexuellt senare och i vilket fall som helst så var jag för feg för att gå fram och fråga. Man frågar inte så, det bryter mot koden. Men man kunde ju göra lite undantag ibland kanske, när det plötsligt kan handla om en annan människa som behöver handskas med samma personer och värderingar och så. Samtals- och erfarenhetsutbyte. Men vi känner ju inte varandra.

Och han kan liksom inte vara bög, det går inte. Han är ju liten (jag räknade ut att han måste vara 18 nu). Och jag har alltid tänkt att hans syster nog är bi om någon ska vara något, och då är kvoten fylld många gånger om. Så han kan inte vara bög, det kan han väl inte? Han var bara där för att hans bisexuella tjejkompisar var där, väl? Och för att det var 18-årsgräns även en juldag... Men han hade ju bögig lugg ändå.