Mamma tar högtidligt fram fyra lussekatter ur frysen innan middagen, för att de ska hinna tina så vi kan äta dem senare på kvällen. Sedan ringer farmor och bjuder över oss på fika och mamma blir förvirrad och nästan förtvivlad över hur hennes plan förstörs, för man kan ju inte fika två gånger på samma kväll. När vi kommit hem igen och jag satt mig vid datorn och stängt dörren om mig kommer hon och knackar på. Hon säger att hon kanske nog ju väl äter sin lussekatt nu men att jag ju kan äta min till frukosten imorgon om jag vill.
Och om jag inte äter den så kommer den att få ligga där och torka, i all evighet, amen. För den är ju min. (Men det säger hon inte.)
Millimeterrättvisa och ägandeförhållanden är viktigt i den här familjen. Gärna med tillhörande dåligt samvete, så mycket som möjligt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment