Så ge mig en megafon

Ibland när det talas queerfeminism (oftast om Tiina Rosenberg och F!-falanger) i mer heterosexuella sammanhang tittar någon plötsligt fundersamt på mig och säger något i stil med ”men sån där är ju inte du, väl?” och jag ler och säger ”nejnej, men det har ju ändå en funktion - en rörelse behöver sina extremer för att kunna hållas samman” men då ljuger jag nog. Jag blir mer och mer radikal för varje tanke jag tänker (och jag tänker ganska mycket); min senaste aha-upplevelse är att det biologiska könet också är en social konstruktion. (Och jag känner därmed ett påträngande behov av att läsa Judith Butler.)

Men vi får ta det från början här, och ”från början” innebär att definiera begreppen. Feminism i mainstreamtappning vet vi vad det betyder – uppfattningen att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp (=könsmaktsordningen) och att detta bör förändras (=heja, heja). As simple as that.

För att förstå queer, däremot, behöver vi först förstå begreppet heteronormativitet. Heteronormen är inte, som man kanske kan tro, enbart en norm som dikterar att alla ska vara heterosexuella, utan snarare ett idékomplex som förutsätter att det finns två och enbart två sorters människor och att dessa två sorter är män respektive kvinnor, att män har kuk och att kvinnor har fitta, att män ser ut och beter sig maskulint och att kvinnor ser ut och beter sig feminint, att de attraheras av varandra och enbart av varandra och enbart av en i taget, att de har lagom mycket sex på rätt sätt och att de så småningom bildar kärnfamiljer. Man är inte bara heterosexuell, utan man är precis lika mycket heterosexuell som alla andra, på precis samma sätt.

Queer är ett konstigt ord, kan man tycka, och det kan bero på att det betyder just ”konstig”. (På finska heter det pervo, vilket är roligt.) Efter att folk i något engelskspråkigt land (gissningsvis USA) börjat använda ordet som slang för bög har queer utvecklats till att bli det centrala begreppet i queerteori, som i extrem korthet går ut på att man analyserar hur heteronormen skapas och upprätthålls snarare än ifrågasätter det som avviker från den. Queer är dekonstruerande - men queer kan också vara uppbyggande och identitetsskapande och rebelliskt. Man kan ha en identitet som homo + queer, bi + queer, hetero + queer eller enbart queer. Queer kan vara en vägran att inordna sig i de kategorier som erbjuds, eller en markering av att man faktiskt inte passar in i någon av dem, eller helt enkelt ett statement mot att låta någon annan kategorisera en. Queer kan också vara ett ifrågasättande av att sexuell läggning överhuvudtaget skulle vara något som i första hand kretsar kring kön och inte kring t.ex. personlighet, utseende eller ålder.

Homo är snällt, homo rättar sig i leden, kammar sig och håller sig i sitt fack. Queer är argt, spretigt och sprakande - queer springer bredvid och skriker i megafon. Men som en del av den allmänna dekonstruktionen vill queer till syvende och sist gärna dekonstruera även sig själv, vilket kan göra henne lite svår att fånga in, greppa, definiera och – just – konstruera.

Queerfeminism är när man slår två flugor i en smäll. Heteronormen och könsmaktsordningen samverkar eller är rentav två aspekter av samma sak, och sexuella läggningar såväl som genus är konstruktioner.

(Exempel på ord i det här inlägget som Words stavningskontroll inte förstår: queer, queerfeminism, queerteori, heteronormativitet, idékomplex, mainstreamtappning, statement, pervo.)

Be my tomtebloss

Jag tänkte bara delge er några bilder. Först kommer en gottnyttårbild från tolvslaget eller strax efter (det var lite svårt att tända tomteblossen för det blåste, så vi kanske blev försenade):



Så, god fortsättning på er. (Jag har grubblat lite över hur långt in på det nya året man kan säga så. Kanske ett par veckor. Inte för att det spelar någon roll, för jag säger det ändå inte, med undantag för just nyss, men ändå. Teoretiskt sett så borde det fungera ända tills det blir dags att säga god jul igen, d.v.s. runt nästa lucia någon gång. Men det är ju ganska länge och det är inte så i verkligheten. Man kan inte säga det i juli, till exempel.)

Sedan kommer en bild på en tokfin julklapp, ett älgaspel som står här och snurrar i detta nu, under min kvällstestund:



Aj löv jo Mary, det vet du.

Klimakteriet

Dagens uppvaknande var märkligt. Det ringde på dörren. Och sedan ringde det igen. Och igen. Och jag tänkte att "jäkla grannar, fattar ni inte att jag sover!" För när det ringer på dörren (till skillnad mot när det ringer på porttelefonen) så brukar det bara vara dåliga saker som till exempel TV-avgiftskontrollanter eller folk som vill inkräkta på min tvättid. Så jag bara vände mig om, drog täcket över huvudet och morrade för mig själv. Men då ringde det igen. Och sedan ringde det helt mystiskt en signal på mobilen. Så då öppnade jag - och där stod ett alldeles eget litet luciatåg!

Vi åt gröt och lussekatter och och såg på nyhetsmorgon och pratade om klimakteriet. Den lucian som hade labbrock berättade att frukter också kan vara klimakteriska. Och det smittar lite. Det är därför avocado (som är icke-klimakterisk) mognar om man lägger den i en påse tillsammans med något klimakteriskt, som till exempel en tomat eller ett äpple. Den kommer liksom också i klimakteriet då. Och det var väldigt roligt sådär på morgonkvisten.

Och trots den tidiga tidpunkten blev jag överhuvudtaget glad och lite rörd.

Kull

Idag när jag skulle gå hem från skolan kände jag mig lagom wild and crazy och tog en liten nästan-skogsstig som jag har spanat in ett tag. Det var ganska blött och lerigt, och inte så stort, men ändock, det var en skog. Och vid skogens slut stod en mossklädd dinosaurie. Det ni!

Sedan filosoferade jag över ord och gav mig den på att komma ihåg att slå upp "omkull" när jag kom hem, för det lät så roligt. Jag kom såklart inte ihåg det - förrän det kom en låt där det var med.

Det hade hänvisning till kull, och kull betyder något med huvud eller topp, typ. Att falla omkull är således samma sak som att falla på huvudet. Kullig boskap är kor utan horn, och [dal]kullor är unga flickor utan horn, d.v.s. jungfrur. Morkullan (fågeln) är en skogsjungfru (mor- betyder skog och är samma mor- som i Mora). Så himla fint!

Kullen på hatten, kullar som är små berg samt kullret i kullersten kommer också från samma ord.

Och därmed lärde vi oss något om livet även idag.

Wiki

Istället för att plugga sitter jag och klickar runt i Wikipedia. Eller - jag pluggar det sista genom att klicka runt i Wikipedia eftersom jag inte orkar bläddra i boken för det står så mycket i den och jag är trött. Tur att man inte behöver ange källor på tentan.

sky: something very big / people can see it / people can think like this about this something: "it is a place / it is above all other places / it is far from people"

The shit.

Tur även att nästa kurs är lingvistik.