Gårdagens:

Först har vi ett genusseminarium som vägrar handla om genus och jag blir småsur och besviken. När jag försöker komma med fett bra diskussionsinlägg på lagom nivå blir det bara tyst och krystad stämning och dessutom sitter Mannen och stirrar på mig hela tiden från sitt hörn av bordet. Inte direkt ett elakt stirr i sig, men ändock ett stirr. Och just för att det är från honom.

När jag går ut från skolan infinner sig den gamla välbekanta tomhetskänslan. Den säger ”hej, jag är ett hål, deal with me” precis som den gjorde på mellan- och högstadiet när jag gick hem på höstlov sportlov jullov och tänkte att vad fanken ska jag göra nu då? För jag mår bra av rutiner och lagom välfyllda dagar - min obefintliga självdisciplin räcker inte för att hålla mig uppe på egen hand, det är ett faktum. Och det gjorde den inte dåförtiden heller, så jag gick in för att fylla hålet med oändliga antal biblioteksböcker (jag minns särskilt ett höstlov då jag konstruerade en numerologisk kalender för flera år framöver) och nördiga intressen men det blev bara större ju mer jag försökte, så till slut slutade jag väl.

Halvvägs hem upptäcker jag att käkarna sitter ihop med varandra och att det gör ont när jag försöker dra isär dem. Ajaj. Kommer hem, slänger pasta på spisen och spatserar sedan iväg för tröstshopping precis som då, förr, med den skillnaden att jag nuförtiden faktiskt köper saker. På vägen träffar jag den där skottande mannen och blir kär i en byggnad som ser ut som en vårlök. Jag ber härmed officiellt om hjälp att identifiera den (crappy bild, jag vet - det är mobilens fel och den är skarpare och lökigare i verkligheten och inte så stor som den ser ut i jämförelse med de där husen):



Resultatet blir så småningom en ljuslykta till badrummet, en mango, örhängen samt massor av pennor. Fina, fina pennor. Men jag får inte leka med dem än för snart är det tenta.

Tugga och svälj

När jag kom in på biblioteket i eftermiddags upptäckte jag att mina böcker fyllde halva reservationshyllan - och ändå saknas det fortfarande en hel del i min hög.


(Jag undrar vad kalaset hade gått på om jag hade köpt alltihop istället.)

Det är alltid galet besvärligt att få tag på rätt böcker. Universitetsbiblioteket har ett ex eller två som man får slåss om och bokhandlarna i stan tar inte in vår kurslitteratur eftersom vi är så få på utbildningen (och/eller för att institutionen inte skickar dit sina listor ordentligt). Internetbokhandlarna brukar ha en leveranstid som är så lång att kursen är slut innan man hinner få det man beställt, såtillvida att man inte chansar och beställer långt innan kursen börjar. Om de ens har böckerna. "Swallowing disorders" (det är den översta i min hög, UB:s enda hemlåningsbara exemplar i rätt upplaga - det finns ett av en tidigare också) går bara att köpa om man beställer den direkt från förlaget i USA, säger några av mina mer köp-insatta klasskamrater.

Fast samtidigt känns det ändå ganska tufft och proffsigt att få läsa böcker som är så specialiserade att de knappt finns att få tag på. Tänk, en hel bok som handlar enbart om hur man sväljer, liksom. Hur konstigt är inte det?

Vinter över ån/Nej se det snöar

Idag blev det vinter, men det gick över och nu är det bara storm eller något (igen). Snö i Göteborg betyder dock inte att man kan gå ut och kasta sig i en driva bäst man vill, utan mer att man måste komma ihåg att man äger ett par stövlar. Shit, vad blöt jag blev.

En slående likhet

(Nu har jag skrivit en rapport.)

Och nu måste alla som är pryda blunda, för man behöver inte ens ha snuskig fantasi för det här:

Där uppe - d.v.s. larynx (=struphuvudet) med stämband o.s.v:


Där nere:


Det är så att man kan sitta och fnittra åt sig själv av bara tanken.

(Jo, jag är precis så labil som jag låter.)

Be my tomtebloss

Jag tänkte bara delge er några bilder. Först kommer en gottnyttårbild från tolvslaget eller strax efter (det var lite svårt att tända tomteblossen för det blåste, så vi kanske blev försenade):



Så, god fortsättning på er. (Jag har grubblat lite över hur långt in på det nya året man kan säga så. Kanske ett par veckor. Inte för att det spelar någon roll, för jag säger det ändå inte, med undantag för just nyss, men ändå. Teoretiskt sett så borde det fungera ända tills det blir dags att säga god jul igen, d.v.s. runt nästa lucia någon gång. Men det är ju ganska länge och det är inte så i verkligheten. Man kan inte säga det i juli, till exempel.)

Sedan kommer en bild på en tokfin julklapp, ett älgaspel som står här och snurrar i detta nu, under min kvällstestund:



Aj löv jo Mary, det vet du.

2006 hjärta 2007

(Foto: Daniel)
Här började 2006. Eller det började inte där, det började en månad tidigare, men allt relevant som hände under 2006 började där. Stockholm, sista lördagen i januari.

Jag var för full. (Det var jag ett antal gånger, men det där var årets första.)

Jag träffade K för första gången. (Det gjorde jag också ett antal gånger, men det där var just den första. Jag har hennes tröja på mig på bilden, till och med.)

Det var bråk och stök.

Några dagar senare kom hålet. Och resten av året bestod mest av två-steg-framåt-ett-steg-bakåt-principen. Våren var kaos, sommaren var väntan, hösten var kärlek och tankar, uppslag och bakslag.

---

Årets upptäckt: Stampens kyrkogård och hur nära det var dit
Årets kaos: Hela våren som klumpsumma (och höstens alla schemaändringar)
Årets resa: Stockholm (x6), Hemhem (x3), Uppsala (x1)
Årets mat: Risgrynsgröt och potatis (fast kanske inte ihop)
Årets tidsfördriv: Betapet
Årets uttryck: "Aawww..."
Årets lärdom: It's a silly time to learn to swim when you start to drown
Årets upprop: Organdonation
Årets bedrift: Valberedningsförslaget i juni
Årets antiklimax: När Strula med Siri inte fick köra extranummer för att bögarna skulla ha soundcheck på andra scenen
Årets Pride: Pärlplattor i stora mängder
Årets miss: Mitt paraply som gick sönder i ösregnet på väg till en tenta
Årets störningsmoment: Gratistidningsutdelarna på cykelbanan
Årets överraskning: Ett luciatåg
Årets blogg: Min egen, som återuppstod :)
Årets pryl: Nya kameran
Årets skiva: Marit Bergman - Baby dry your eye
Årets konsert: Lisa Ekdahl på Liseberg
Årets borttappade sak: Min F!-knapp
Årets vuxenpoäng: Kaffe, rödvin, facket, riksdagsval

---

2007 blir ett bra år för alla och för mig, det har jag bestämt. (Men jag lovar ingenting, så skyll inte på mig.) Först och främst ska jag flytta - det känns som en nystart. Jag ska även skaffa en fritidsaktivitet samt odla trevliga små kryddor på min nya balkong. Jag tror det blir ett balkongår överhuvudtaget. Det känns så.

Och så tänkte jag lära mig att flyga.

Räven raskar över isen

Igår var jag på två utflykter. Först var jag och pappa ut till det här fina:

(Vi hämtade en gran åt mormor, men den syns inte på bilden.)

Sedan föreslog M picknick och då säger man ju inte nej, fastän det är mörkt, halt och kallt och blåser massor. Isen knakade oroväckande. Vi såg ett norrsken som såg ut som ett moln som såg ut som ett norrsken.

Idag har jag 39 graders feber och pillar i mig ibuprofen så jag orkar koka kål. Det känns husmoderligt och vuxet. Nu, till slut, är allt färdigt, lagat, inslaget och rimmat; nu kan det bli jul. Det till och med snöar. Tjoho!

Fortsättning

Idag är jag sur och grinig och det är något jävla fel, antagligen är det för att jag var uppe till halv fyra inatt och bedrev aktivism i kursboken. Jag skrattar åt det, men jag är arg också, arg som fan. Men det är så himla konstiga saker som står så det är svårt att tro att det verkligen kan vara på allvar.

Jag ska låna alla de andra exemplaren också och göra lite av samma sak i dem. Upp till kamp. Man kan anmäla det till universitetet också om man orkar - de är skyldiga att utreda det och det lär de ha gjort förut. Till slut kanske de ledsnar och byter bok. Likabehandlingslagen is your friend.

Här är det

Det här är vägen hem. I alla fall från i slutet av januari. Uppför backen där finns det tusentals likadana fyravåningshus i gult tegel. Min lägenhet har balkong (med morgonsol och blomlåda), badkar, ugn och frys. Och ett köksbord. Vad mer kan man begära här i livet?

Sökes: vänner med starka armar och friskt humör.

Jag och mina nätter

Det är inte egentligen att jag inte kan sova. Det är mer att jag inte orkar och inte har någon lust.

Så jag virkar en sjal istället (fastän garnet inte kommer räcka).

Grace Slick & Janis Joplin

Ikväll är jag för övrigt kär i de här brudarna (och givetvis i den fantastiska bilden!):

Det stora i det lilla

Självkänsla kan vara att gå ut i regnet för att köpa ett stort lass vindruvor bara till sig själv. För att man vet att man är värd det bara för att man finns.

Jag är värd det, och mer.

Tentahelgen vecka 45

Har tillbringat de senaste dagarna i sängen nedgrävd under alla täckena med datorn, handoutsen och en massa papper hit och dit. Det har varit helt fantastiskt tråkigt. Att jag är färdig redan halvåtta kvällen innan tentan måste däremot vara någon slags rekord.

Det känns som om det här med universitet går ut på att man ska ta ett smalt litet ämne, vilket som helst som egentligen är roligt, och älta det tills man hatar det. Jag hatar det. Jag vill inte alls läsa någon dum neurolingvistik (eller genusvetenskap heller för den delen), jag vill gå på folkhögskola resten av livet och lära mig saker på riktigt istället.

I fredags var jag i alla fall på kafferep (eller snarare terep, per definition) med finaste klassisarna, vilket helt klart var helgens höjdpunkt. Sju människor, två katter och tio sorters kakor som vi alla hade varit med och bakat. Jag har aldrig ätit så många kakor på samma gång förut tror jag:


Medsols uppifrån är det en chokladmuffin med vaniljgegg, en hallongrotta med maräng, en rulltårtsbit, en morotskaksbit med sjukt mycket glasyr, radiokaka (min!), kolakaka, kladdkaka, schackruta och chokladboll. På bilden saknas brownies, eftersom de innehöll nötter och därmed var bannlysta från mitt fat.

Så jag hade inget annat än katterna att bli allergisk mot.

Men det blev jag...

Fuck.

Längtan

Ljuset, blommorna och vågskvalpet. Duscha i vedeldsvärmt sjövatten som bara räcker halvvägs i förrådet där hallonen växer in genom dörrspringan. Mamma som gnäller lite på att man har sovit för länge igen.

Violently happy

En bild säger mer än tusen ord.

Tre dagar kvar.

Lisa Ekdahl

Spelglädje på Liseberg ikväll: Sådär så man önskar att det aldrig ska ta slut och går därifrån med lyckorus och saknad.

*

Jag köpte hennes första skiva för mina egenhändigt ihopsparade veckopengar. Det var 1994 och jag var nio. Mina klasskamrater tyckte att jag var konstig (det var mer inne med Yabbadabbadance-skivor). Dessutom var ju hon-den-där tillsammans med en man som var dubbelt så gammal som henne själv och det går ju faktiskt inte.

Det var lite pinsamt ett tag, men jag hittade tillbaka till skivan och Lisan igen på högstadiet. Nu är jag, förstås, bara stolt över min redan då så goda smak. :)

Lugn och ro

Innan det var jag ute i regnet och tittade i skyltfönster.