Wednesday, March 14, 2007
Tuesday, March 13, 2007
Sunday, March 11, 2007
Plock
"Jag har ju ändå en dygnsrytm", tänker jag. "Jag blir trött runt tvåtiden varje natt och sedan går jag och lägger mig."
Något är sådär subtilt fel, det ligger i luften. Jag gissar på pms eller sömnbrist (trots 13 timmars maratonsovning inatt). Jag tror att jag behöver någon att sova med. Eller någon som stökar runt i lägenheten medan jag sover. Diskar, kanske. :)
Något är sådär subtilt fel, det ligger i luften. Jag gissar på pms eller sömnbrist (trots 13 timmars maratonsovning inatt). Jag tror att jag behöver någon att sova med. Eller någon som stökar runt i lägenheten medan jag sover. Diskar, kanske. :)
Thursday, March 08, 2007
EFIT 070308
(Info.)
06.39 Stöön. Tre timmars sömn räcker inte. Jag lär mig aldrig.
07.26 Ser på Rapport Morgon och försöker peppa mig.
08.30 Tvärvetenskap. Det är det här som är grejen - det här är en av mina fem skolor (den flashigaste av dem). Vi är inte här mycket, men vi är här ibland och spanar på lärarstudenter. För de har musiksalar där det inte är en massa stolar. Bara golv.
10.36 Slutar skolan en tid när det känns som om man snarare borde börja, eller knappt ens det. Men det är ändå lite värt, för det är så fin dimma att titta på.
11.46 UR sänder sexualkunskap för ormar. Jag sover i soffan.
13.10 Mmm. (Starring: Ankan och Gulval.)
14.02 Jag är badad, badmusiken är slut och jag sätter på ny. En timme går så himla, himla fort.
15.08 Ätaäta.
15.49 Sedan är det inte dimma längre.
17.23 Åka iväg.
18.06 Det är ute att krossa saker.
19.04 Dagens allitteration: Systerskap ger styrka. Vi går nästan längst fram och ropar. Det, bland annat.
20.15 Åka hem.
21.25 Så här ser utsikten ut nu, och så kommer den att se ut resten av kvällen också.
06.39 Stöön. Tre timmars sömn räcker inte. Jag lär mig aldrig.
07.26 Ser på Rapport Morgon och försöker peppa mig.
08.30 Tvärvetenskap. Det är det här som är grejen - det här är en av mina fem skolor (den flashigaste av dem). Vi är inte här mycket, men vi är här ibland och spanar på lärarstudenter. För de har musiksalar där det inte är en massa stolar. Bara golv.
10.36 Slutar skolan en tid när det känns som om man snarare borde börja, eller knappt ens det. Men det är ändå lite värt, för det är så fin dimma att titta på.
11.46 UR sänder sexualkunskap för ormar. Jag sover i soffan.
13.10 Mmm. (Starring: Ankan och Gulval.)
14.02 Jag är badad, badmusiken är slut och jag sätter på ny. En timme går så himla, himla fort.
15.08 Ätaäta.
15.49 Sedan är det inte dimma längre.
17.23 Åka iväg.
18.06 Det är ute att krossa saker.
19.04 Dagens allitteration: Systerskap ger styrka. Vi går nästan längst fram och ropar. Det, bland annat.
20.15 Åka hem.
21.25 Så här ser utsikten ut nu, och så kommer den att se ut resten av kvällen också.
Wednesday, March 07, 2007
Monday, March 05, 2007
En gran granen granar granarna
Jag brukar inte nyhetsblogga, men nu finns det två saker jag har gått och grunnat på ett tag:
1. Det är någon som mördar granarna i Delsjön. Systematiskt. Men vem kommer på att göra något sådant, och varför? Varför är det granar och inte andra träd? Jag föreställer mig liksom någon/några vuxna människor med alldeles för lite spänning i sin vardag som smyger runt och testar hur många de kan såga i utan att någon upptäcker det. ”Du, ska vi ta en tur ikväll?” Men det är så bisarrt och jag får inte ihop det.
2. Och så håller ju personnumren på att ta slut. Det känns lite som en metanyhet men det är helt på riktigt - det är också konstigt. Hur klarade man sig egentligen innan de infördes (1947)? Och varför kan man knappt göra något alls utan dem nuförtiden (hyra film, skriva tenta, ha bankkonto, köpa saker på internet...)?
Eftersom jag inte är född i Sverige fick jag inget svenskt personnummer förrän jag var nästan tre, och när jag fick ett så fick jag ett konstigt nummer, för så var det när man var invandrare – alla andras fyra sista siffror började på 89 eller 90-nånting, för det här var Norrbotten. Mitt började med en nolla. När man gick till biblioteket med skolan var man tvungen att säga sitt nummer för att få låna, för de hade våra lånekort i en pärm bakom disken. Vi var för små för att få ansvara för dem själva. Det hände att jag låtsades att jag inte kunde mina fyra sista siffror, för de som inte kunde dem fick säga sin skola, klass och namn istället. Tänk vad rädd man kan vara för att avvika...
...Och tänk vad smart det vore att slopa den där könssiffran i personnumren helt och hållet – då skulle folk inte behöva byta nummer bara för att de bytte juridiskt kön, eller behöva råka illa ut på diverse andra sätt. Och de som inte är könsöverskridare skulle ju knappast skadas av en sådan förändring. Eller hur?
Och Mp ligger - som vanligt när det gäller queerprylar - i framkant.
1. Det är någon som mördar granarna i Delsjön. Systematiskt. Men vem kommer på att göra något sådant, och varför? Varför är det granar och inte andra träd? Jag föreställer mig liksom någon/några vuxna människor med alldeles för lite spänning i sin vardag som smyger runt och testar hur många de kan såga i utan att någon upptäcker det. ”Du, ska vi ta en tur ikväll?” Men det är så bisarrt och jag får inte ihop det.
2. Och så håller ju personnumren på att ta slut. Det känns lite som en metanyhet men det är helt på riktigt - det är också konstigt. Hur klarade man sig egentligen innan de infördes (1947)? Och varför kan man knappt göra något alls utan dem nuförtiden (hyra film, skriva tenta, ha bankkonto, köpa saker på internet...)?
Eftersom jag inte är född i Sverige fick jag inget svenskt personnummer förrän jag var nästan tre, och när jag fick ett så fick jag ett konstigt nummer, för så var det när man var invandrare – alla andras fyra sista siffror började på 89 eller 90-nånting, för det här var Norrbotten. Mitt började med en nolla. När man gick till biblioteket med skolan var man tvungen att säga sitt nummer för att få låna, för de hade våra lånekort i en pärm bakom disken. Vi var för små för att få ansvara för dem själva. Det hände att jag låtsades att jag inte kunde mina fyra sista siffror, för de som inte kunde dem fick säga sin skola, klass och namn istället. Tänk vad rädd man kan vara för att avvika...
...Och tänk vad smart det vore att slopa den där könssiffran i personnumren helt och hållet – då skulle folk inte behöva byta nummer bara för att de bytte juridiskt kön, eller behöva råka illa ut på diverse andra sätt. Och de som inte är könsöverskridare skulle ju knappast skadas av en sådan förändring. Eller hur?
Och Mp ligger - som vanligt när det gäller queerprylar - i framkant.
Sunday, March 04, 2007
On top of the world
Något av det bästa jag vet är att (efter en fin och bra kväll) cykla hem genom en stad som plötsligt är tyst och mörk och stilla, som den aldrig annars är. Och lagom sval. Och jag är lagom onykter, lagom trött, inte hungrig och lagom törstig sådär så att vattnet smakar sagolikt när jag väl är framme. Det enda som egentligen inte är bra är att tänderna är smutsiga och smakar illa, men det är liksom sekundärt.
När jag kommer upp för backen och nästan är hemma lyser det i fyra fönster av alla tusen miljoner. Ett av dem är trapphuset. Inget av dem är mitt. Jag gör ett slags filosofiskt statement där i mörkret.
Rent nattlinne, värme och säng. Ahh.
När jag kommer upp för backen och nästan är hemma lyser det i fyra fönster av alla tusen miljoner. Ett av dem är trapphuset. Inget av dem är mitt. Jag gör ett slags filosofiskt statement där i mörkret.
Rent nattlinne, värme och säng. Ahh.
Subscribe to:
Posts (Atom)
