Lisa Ekdahl

Spelglädje på Liseberg ikväll: Sådär så man önskar att det aldrig ska ta slut och går därifrån med lyckorus och saknad.

*

Jag köpte hennes första skiva för mina egenhändigt ihopsparade veckopengar. Det var 1994 och jag var nio. Mina klasskamrater tyckte att jag var konstig (det var mer inne med Yabbadabbadance-skivor). Dessutom var ju hon-den-där tillsammans med en man som var dubbelt så gammal som henne själv och det går ju faktiskt inte.

Det var lite pinsamt ett tag, men jag hittade tillbaka till skivan och Lisan igen på högstadiet. Nu är jag, förstås, bara stolt över min redan då så goda smak. :)